Originaltitel: A Clockwork Orange
Längd: 2.11
Språk: Engelska
Utgivningsår: 1971
Regi: Stanley Kubrick
Rollista: Malcolm McDowell, Patrick Magee, Michael Bates, Warren Clarke, David Prowse

Jag såg den här filmen på bio första gången. Av någon anledning hade den någon slags av nyrelease någon gång runt 1990, och glad i hågen satte jag iväg mot Sandrews-biografen i Norrköping för att se denna vad jag trodde coola och våldsamma film.

Var den cool och våldsam då? Japp. Var den således vad jag förväntade mig? Nix. Det går nämligen inte att förvänta sig den slags film A Clockwork Orange är, eftersom den inte liknar någonting annat. Efter visningen var jag närmast i någon slags chocktillstånd - detta var en av mina starkaste filmupplevelser någonsin! Kubrick har på något sätt lyckats att kombinera våld, samhällsatir, science fiction, drama och svart komedi på ett sätt som får detta att bli världens bästa film!*

Har man inte sett A Clockwork Orange än så är det verkligen dags nu - det hör till allmänbildning! Regi, skådespeleri, foto, klippning, manus, scenografi, musik - allt är perfekt! Ska ni se en enda film denna festival så välj den här, som dessutom har äran att öppna hela 100-tums-festivalen #3.

Betyget - fem glada tummar - känns nästan lite snålt för en så här perfekt film!

*=Tillsammans med Apocalypse Now, The Shining, Reservoir Dogs, Gudfadern och Lost Highway - beroende på vilket humör man är på...

Jag har inte sett denna film, men jag har alltid hört talats om den, eftersom den har funnits lika länge som jag. Och allt jag hört folk säga om A Clockwork Orange är att den ska vara jättebra. Och jag tror dem!

Jag har sett en hel del scener från filmen, och den verkar helkonstig på ett bra sätt.

Att den fortfarande idag är aktuell efter alla år tyder på att den är en riktig klassiker. Ytterligare en film för mig alltså att bocka av från måste-ha-sett-innan-jag-dör-listan.

Precis som den gode Pelle satsar jag min surt förvärvade Z-lön på att detta må vara världens bästa film. Den är så fullständigt bortom den masskonsumtion vi är vana vid.

A Clockwork Orange är en svår film. Det är samtidigt en relativt lättittad film. Kubrick jobbar som alltid i flera plan och underhållningsvärdet i A Clockwork Orange förtar inte på något sätt det oerhörda djup och allvar filmen förmedlar.

Det är lite roligt att 100"-festivalen visar både denna film och Den gröna milen. Både bär ett budskap om brott och straff, här i samhällets rätt att påverka individen (mycket aktuellt idag i frågan om kemisk kastrering på våldtäktsmän) medan Den gröna milen behandlar dödstraffet.
Klyftan mellan dessa båda filmer är dock avgrundsdjup. A Clockwork Orange står som ett av den moderna konstens allra klarast lysande lyktor i likgiltighetens mörker. Den gröna milen duger möjligtvis som kastrullunderlägg.

Stackars McDowell fick sin lovande karriär totalförstörd av filmen. Inte nog med att Kubrick aldrig hörde av sig igen, ingen annan kunde låta bli att förknippa honom med Alex och precis som Anthony Perkins har han fått hanka sig fram i b-filmer och på senare tid även i CD-ROM-spel.

Betänk även följande angående filmens aktualitet: Ett gäng undomar drar håglöst omkring på stan i matchande kläder. De misshandlar, rånar och våldtar slumpmässigt utvalda offer. De konverserar i en rotvälska sammansmält av diverse olika förortsspråk. Myndigheterna varvar dalt med hårda straff utan minsta tanke på rehabilitering eller socialt arbete. Betänk sedan att filmen är framtidsskilldring gjord 1971. I rest my case...

Jag hävdar för övrigt att filmens slutreplik är en av de tre bästa i filmhistorien.

För er som gillar trivia kan nämnas att en av poliserna i "förhöret" spelas av den sorgligt underskattade Steven Berkoff (Rambo: First Blood II) och den muskelbyggande mannen i glasögon är ingen mindre än David Prowse (Darth Vader)!

Betyg

Bild

Ljud

Textning
Svenska