Originaltitel:
The Green Mile
Längd: 3.01
Språk: Engelska
Utgivningsår: 1999
Regi: Frank Darabont
Rollista: Tom Hanks, David Morse, Bonnie Hunt,
Michael Clarke Duncan, James Cromwell, Michael
Jeter, Graham Greene, Sam Rockwell, Harry Dean Stanton, Doug Hutchison
Första
gången jag såg Den Gröna Milen var på en
förhandsvisning tillsammans med Orvar och ett gäng andra filmkritiker.
Till skillnad från nästan alla andra i salongen blev både
jag och Orvar rejält besvikna på filmen, och stämde inte
alls in i den hyllningskör som följde. Den kritik jag hade var:
A: Oengagerande - jag brydde mig inte om karaktärerna och vad som
hände med dem.
B: Filmen var för lång.
När jag senare kom över filmen begagnad på DVD tänkte
jag att jag kunde ge den en chans till plus att Tina gärna ville
se den. Döm om min förvåning då jag helt plötsligt
tyckte filmen var jättebra! Helt plötsligt engagerades jag i
karaktärernas öden, och filmen kändes visserligen lång,
men inte för lång
utan precis lagom för den historia som berättades.
Nä, till skillnad från Orvar har jag nu totalt omvärderat
den här filmen, och sällar mig nu till den stora hyllningskör
jag inte alls kände mig hemma i från början.
Jag kan säga som ett litet tillägg till Pelles kommentar här; att det är inte bara denna film jag har fått honom att ändra en mycket negativ uppfattning om till att istället få en mycket positiv sådan. Filmen Gladiator var inte heller en höjdare första gången han såg den, men om det var tillsammans med Orvar även den gången förtäljer inte historien...
Jag tyckte dock redan första gången jag såg Den Gröna Milen att den var jättebra och mycket gripande.
Så passa på att se filmen i sällskap med mig så blir upplevelsen mycket bättre!
De finns de som hävdar att en tekniskt välgjord och väl-spelad film aldrig kan vara riktigt dålig. Men en dansbandskiva med bra produktion och duktiga musiker är fortfarande en dansbandsskiva.
Historien om den smärtsamt kissande fångvaktaren som möter en välsignad jätte känns så amerikanskt tillträttalagd att man tidvis häpnar. Filmen är för det första genomsyrad av en kristen underton och som fullblodsateist reser sig nackhåren redan av den orsaken. Men när filmen så tydligt INTE tar avstånd från dödsstraffet utan bara från att oskyldiga tas av daga (vem tar inte avstånd från det?) känns även den humanitära biten av filmen förljugen.
Amerikanska filmer om dödstraffet har oerhört svårt att överhuvudtaget behandla dödsstraff på ett vettigt sätt. Dead Man Walking kommer nära men Kieslowskis En Liten Film om Konsten att Döda är fortfarande den enda film som verkligen helt lyckas behandla detta svåra ämne.
Som en parentes kan väl nämnas att många filmer blir sämre i mitt sällskap eftersom jag påpekar deras svagheter ;)!
Betyg
Bild
Ljud
Textning
Svenska
