Festivalfakta
Historik
Idén kring festivalen föddes ungefär samtidigt som kontraktet till
vår nya lägenhet skrevs. En ny större lägenhet var minst sagt en
förutsättning för att en filmfestival i hemmiljö skulle vara möjlig att
genomföra (vilket nog alla som har suttit och trängts i den sunkiga
Sumpanlyan kan skriva under på...).

Den 24-26 oktober 2000 var det så dags för den allra första i vad
vi hoppas på en lång rad 100"-festivaler. Deltagarantalet var över
förväntan och allt gick förhållandevis smidigt med undantag av att
vi hade räknat på aningen för kort paus mellan filmerna, vilket fick
till följd att det blev vissa förseningar. Detta rådde vi dock bot på när
vi förlängde denna paus till den andra 100-tumsfestivalen i ordningen,
som ägde rum våren 2001.

Fram till och med Festival nummer fem - det vill säga den som gick
av stapeln hösten 2002 var vi unga och starka nog att ha Festival
hela två gånger om året. Efter denna tog dock ålder och hälsa ut sin
rätt, och vi var tvungna att gå ner till dagens "en Festival om året"-
lösning.

Samma möblemang som vanligt...
Ni som deltagit på våra tidigare festivaler slogs säkert av tanken om
hur bekvämt, skönt och inte minst estetiskt tilltalande vi ordnat för er.
Detta vinnande koncept tänker vi givetvis inte ändra på, utan vi har även
till denna festival följande möbler att placera våra förtjusande rumpor i:
Soffan och fåtöljen är av märket ÄNGBY och är designad av Tord Björklund
för IKEA, klädseln av tyget RYDA är grå för att matcha den hylla i vilka
samtliga DVD-filmer huserar samt projektorn,som också har en silvrig
grå nyans. Dessutom är den både snygg och bekväm i en härlig kombination
(soffan alltså, projektorn får ni inte sätta er på)..


I Bröllopspresent fick vi dessutom av två av våra absoluta favoritgäster
dessa biostolar. De är de enda numrerade platser som 100-tumsfestivalen
kan erbjuda, och som ni ser är dess stolsnummer 127 respektive 128.
Tilläggas bör också att de tillhörde rad 5...



Alla kommer ju dock inte få plats att sitta i soffan eller i fåtöljerna, och till
dessa olycksaliga individer kan vi erbjuda mattan PS - en rund, röd och
handtuftad ullmatta designad av Eva Lilja Löwenhielm. IKEA igen...



Självklart kommer vi även erbjuda stolar och kuddar att sitta på.
Ingen ska behöva få sittsår även om man så ser alla tio filmerna!

Filmkrönikan-Orvar tycker till
Orvar Säfström är programledare för Filmkrönikan - Sveriges äldsta kultur-
program för övrigt - och har fungerat som utomstående recensent under hela
100-tumsfestivalens historia. Orvar har under 100-tumsfestivalens historia
fungerat som en oberoende recensent för våra filmer. Från och med Festival
nummer sex så kommer han, på grund av tidsbrist, dock bara recensera en
film åt oss - hans egenhändigt valda film som går under beteckningen Orvars
Val.


Betygssystemet
Vårt betygssystem består av ett antal tummar beroende på hur bra
vi tycker filmen är. Ett mästerverk i vårt tycke får fem tummar, medan en
film som Mr Bean - Den Totala Katastroffilmen inte ens får en avbiten
tumnagel. Detta betyg lär ni dock aldrig få se utdelas på en film som
visas på någon av våra festivaler.

Varför en tumme som symbol?
Att vi har denna söta lilla filur som symbol har faktiskt en tanke: En tum
är ju faktiskt ett längdmått med vilket man mäter bilddiagonalen på en
TV-ruta. Eftersom bilden ni kommer få se är ungefär 100 tum i bildstorlek
(nåja, egentligen är den i själva verket på nästan 130 tum, men det lät
sämre med 130"-festivalen...) att jämföra med den TV ni sett på film på
tidigare hemma hos oss, vilken "endast" är av storleken 32 tum så kändes
alltså en tumme som den ultimata symbolen.

Men en symbol ska ju helst också vara söt, så då skapade vi alltså
Tummen, som till stor del är inspirerad av Inger och Lasse Sandbergs
barnboksfigur med samma namn. Vem av er kommer inte ihåg "Tummen
och Tummens mamma"?

Vår Tumme

Original-Tummen

Klicka här så får ni kolla in vår Tummes olika snygga munderingar, det är
ju han som guidar er på filmsidorna om vilken genre filmen har.

Vad menas med era s.k "nyhetsbrev"?
Ja, ungefär precis vad det låter som. Då och då, när vi uppdaterat saker på
sajten skickar vi ut ett e-mail till samtliga inbjudna där vi berättar om vilka
saker vi gjort, om det är några ändringar och så vidare. Vill ni läsa gamla
nyhetsbrev kan ni klicka här för en komplett samling av dessa.

Hur visas filmerna?
Filmerna visas på vår för ändamålet vitmålade vägg i en storlek av 130 tum,
och är projicerad från en videoprojektor av märket Sony. Denna projektor, som
har modellbeteckningen VPL-VW10HT är marknadens för tillfället enda äkta
16:9-projektor, vilket alltså motsvarar en widescreen-TV i bildproportionerna.
Detta gör, kort sammanfattat, att om filmen är anamorfisk, dvs anpassad
till widescreen-TV-apparater så blir upplösningen högre, vilket resulterar
i en bättre bild.

Själva källan till bilden har återigen uppdaterats. Den första spelaren vi hade
var Pioneers gamla flaggskepp DV-717. En spelare som blev vald till årets bästa
DVD-spelare 1998, och en spelare vi var riktigt nöjda med länge.



Pioneer DV-717 var visserligen en mycket kompetent spelare, men hade tyvärr
ingen Progressive Scan ( förklarat på ett lysande sätt på den här sajten), något
som ger en stor bildförbättring när man har projektor.

Detta löstes emellertid genom att vi införskaffade en extern omvandlare som
gjorde om vanlig s-videosignal till just Progressive Scan. En sådan omvandlare
kallas för "linjedubblare", och just denna var av modellen iScan Pro.



Att köra med extern linjedubblare har såväl för- som nackdelar; fördelen är att
man kan omvandla samtliga videokällor till Progressive Scan, och alltså få linje-
dubblad bild från såväl TV, video som LaserDisc. Nackdelen är att den extra
omvandlingen av bilden dels försämrar videosignalen något, dels ger upphov
till ljudsynkproblem som gör att ljudet hamnar i osynk någon ruta.

Fördelen att köra med just en iScan Pro gentemot DVD-spelaren med inbyggd
linjedubblare var att dessa i våras endast kunde ge Progressive Scan på NTSC-
discar till skillnad från iScan Pro, som även kan omvandlade vår europeiska
videostandard PAL till Progressive Scan, och just linjedubblad PAL är den bästa
bild man kan få i Europa där vi ännu inte har HDTV.

Sommaren 2001 släppte dock det välrenomerade märket Denon en DVD-spelare
som innehöll exakt samma linjedubblarchip som iScan Pro, och även om Denon
själva påstod att Progressive Scan endast kunde ges från NTSC-discar så visade
det sig snart att spelaren kunde uppdateras via ett mjukvarucrack till att även ge
ut progressiv PAL-signal. Detta enbart genom att uppdatera spelarens firmware
med en fil man kunde hitta på internet, bränna på en CDR och sedan mata in denna
i spelaren. I och med att man nu har själva chipet inbyggt så slipper man en
analog -> digital -> analog omvandling av videosignalen, och får då både bättre
bildkvalitet samt slipper - i teorin åtminstone - det irriterande ljudsynkproblemet.

I vår jakt på den perfekta bilden och lite extra stålar så bestämde vi oss för att
sälja vår iScan Pro och vår Pioneer DV-717, och istället införskaffa en Denon
2800 och uppdatera dess firmware som beskrivet ovan. Detta gick utmärkt och
vi fick bättre bild plus lite pengar över. Tyvärr visade det sig dock att ljudsynken
fortfarande strulade i vissa filmer - särskilt om man körde DTS-spåret.



Nåväl - efter att ha levt med denna spelare och ändå varit rätt nöjda så släpper
Philips - av alla märken - en maskin som lovordas totalt i recensioner. Denna
ska ha ännu bättre bild än Denonen, och dessutom är den billigare. Endast 6000
kronor ska butikerna ha för denna, som också lär ha ett CD-ljud som är något i
hästväg för priset, samt SACD-uppspelning (vad detta är har inte med hemmabio
att göra, så det får ni googla upp själva). Nåväl - Jag (Pelle) blir genast sugen på
denna och beslutar mig för att försöka kränga min Denonspelare. Det går väl sådär,
och i ärlighetens namn lägger jag inte ner så mycket energi på det. Men när sedan
sommaren gått och det börjat mörkna ute så blir jag återigen sugen på denna
Philipsmaskin, och när jag ser att Lars Bengtsson Ljud & Bild säljer den för ynka
3995 kr slänger jag genast ut en annons igen, och lyckas då sälja den för 4400 kr.
Se där! En ny (bättre) spelare, och 400 kr över!

Från DVD-spelarens progressiva komponentutgång går en kabel från Supra
in i vår trevliga lilla projektor.



Ljudet
Ljudet kommer från vår hemmabioförstärkare av märket Sony STR-DB925. Den
levererar 5 x 100 W (4 ohm) och väger sina modiga 13 kg.

Ljudet levereras sedan via högtalarkablar från Tara Labs till fyra stycken
NHT SuperOne-högtalare (vänster och höger front, samt vänster och höger
surround),


en Paradigm CC-170 centerhögtalare samt via en Ixos subwooferkabel till
just den aktiva subwoofern som är av modellen Magnat Alpha 30A.



De olika ljudsystemen
De flesta av er vet säkert att det är så kallat "surroundljud" i dagens bio-
och videofilmer, och somliga av er kanske till och med har ett eget sådant system
hemma. Vad alla kanske dock inte vet är att det finns ett antal sådana surround-
system, med lite olika karaktär.


Det vanligaste surroundsystemet för hemmet är Dolby Pro Logic. Detta system
kan lagras analogt, och i stort sett alla hyr- och köpvideofilmer på VHS är kodade
med detta ljudsystem. Att de är kodade betyder att surroundinformationen, alltså
de ljud som skickas till bak- och centerhögtalarna ligger dolt i själva stereospåret,
och det är först när man har en dekoder man kan ta del av denna information.
Detta förutsätter givetvis också att man förutom de vanliga fronthögtalarna också
har en centerhögtalare och två bakhögtalare. Denna dekoder finns inbyggd i
samtliga de hemmabioförstärkare som finns att köpa, så om du har en sådan så
kan du garanterat lyssna på Dolby Pro Logic. Enkelt förklarat kan man säga att
Dolby Pro Logic-kodningen funkar så att den information som är likadan i vänster
och höger framhögtalare flyttas till centerhögtalaren, medan bakhögtarna får ta
hand om samma information, fast fasvänd. Värt att notera är också att trots att
det är två högtalare bak, så är bakljudet i mono. Läs mer på Dolbys hemsida.


Detta ljudsystem, som blir allt vanligare även på billigare hemmabioförstärkare, ger
ett mycket bättre surroundljud än Dolby Pro Logic. Detta beroende på att man
istället för att få två ljudkanaler som kodas om till fyra, så har man fem helt separata
fullfrekvenskanaler plus en separat kanal som endast tar hand om subbas-ljudet,
alltså det basljud som är det allra lägsta och som känns mer än hörs. Som det fram-
går av namnet är detta system digitalt, vilket innebär att det inte kan lagras på
analoga media som videokassetter. Enda sättet idag att få sådant ljud är från DVD-
filmer eller LaserDisc-filmer, där ljudet lagras digitalt. Eftersom Dolby Digital 5.1
består av sex separata ljudkanaler är det lättare att "placera" ljudet i rummet.
Exempelvis kan man låta ljudet gå runt från högtalare till högtalare i en cirkel runt
om lyssningspositionen om man vill. Detta till stor del beroende av att man till skillnad
från Dolby Pro Logic även har stereo i bakkanalerna. Läs mer på Dolbys hemsida.


Denna främsta konkurrent till Dolby Digital 5.1 fungerar likadant som denna, fast med
ett ännu bättre ljud. DTS är mindre komprimerat än Dolby Digital 5.1, med följd av ett
ljudet blir ännu renare och ljudbilden större. Skillnaden är dock ganska liten, men
naggande god. Nackdelen med DTS är att det på grund av den mindre komprimeringen
tar större plats på DVD-skivan, vilket ibland innebär att det extramaterial som finns på
Dolby Digital 5.1-utgåvan av en film inte alltid finns med på DTS-versionen av densamma.
Personligen tycker jag (Pelle alltså) att det kan vara värt att missa lite extramaterial för
det bättre ljudets skull. Läs mer på DTS hemsida.

Givetvis finns samtliga dessa tre ljudsystem representerade i 100-tumsfestivalens
utbud av filmer.