Dag 8
(måndagen den 5:e februari 2007)
Idag hade vi en riktig höjdardag. Om alla måndagar i februari alltid var så här trevliga, så skulle världen se mycket bättre ut. Vi började med att gå upp rätt tidigt - redan vid halv niohugget, käkade frukost och gjorde oss i ordning. Sedan tog vi en taxi (som här består av en pickup med bänkar på flaket) bort mot det så kallade "tsunamimonumentet".
Khao Lak var ju som ni förhoppningsvis vet ett av Thailands värst drabbade ställen i tsunami-katastrofen juldagen 2004. Epicentret för jordbävningen som förorsakade tsunamin låg strax utanför kusten här, och kraften från vågen var fruktansvärd.
Den här polisbåten ligger kvar som ett slags monument där den hittades efter vågens framfart - dryga kilometern upp på land. Det här är egentligen det första vi ser som påminner om katastrofen. Trots att det bara är två år sedan så har de lyckats bygga upp så mycket att om man inte visste om vad som hänt, skulle man aldrig kunna gissa det.
Efter att ha sett dessa minnen av katastrofen ville vi ner till stranden som låg nedanför. Det visade sig vara en attans lång promenad - särskilt som det var vindstilla och typ 35 grader varmt, men vi fick iallafall träffa på ett gäng hundar som låg och vilade på trottoaren. Det är lite intressant det här med alla vildhundar i Thailand - för till skillnad från tamditona i Sverige så är de inte ett dugg skälliga eller jagiga. De bara glider omkring utan att göra något väsen av sig. Tamhundar från Sverige borde komma hit och lära sig veta hut!
Nåja - promenaden var iallafall helt klart mödan värd, för stranden vi kom ner till visade sig vara en riktig paradisstrand. Låååång - kristallklart vatten, palmer bredvid och väldigt lite människor. Vi låter bilderna tala för sig själva:
Nåväl - efter ett tag insåg vi att det nog inte var så smart att ligga och steka alltför länge i den starka solen, så då gick vi till en restaurang där vi beställde varsin stor Chang-öl och även tänkte beställa mat. Tyvärr visade sig kocken vara borta, så någon mat blev det inte...
...vilket innebar att Tina fick dricka ur sin öl utan mat, och således blev tokpackad och ännu mer nöjd med livet. Nåväl - när ölen var slut så gick vi vidare och hittade en restaurang där kocken var på plats, och där vi beställde ytterligare varsin sextiocentiliters Chang-öl samt lunchmat som var både jättegod och billig. Efter maten solade vi lite samt doppade våra respektive kroppar i havet, varpå vi bestämde oss att vi var värda varsin timmes oljemassage.
Tina ville dock duscha av sig all sand och salt innan, och som tur var fanns det en dusch precis bredvid, med ett praktiskt duschdraperi som både skylde kroppen samt såg till att det inte stänkte utanför.
När massagen var över (vi kunde ju inte fota den, eftersom vi båda fick samtidig behandling i en liten bambuhydda utan väggar) så var det dags att bege sig hemåt igen. Vi hade små planer att försöka åka med en av longtailbåtarna som annars skjutsar ut folk till snorkling och sådant till vår strand, men det blev till slut en vanlig taxi som fick skjutsa hem oss för 150 baht.
Efter att ha myst på hotellrummet några timmar och beundrat varandras rödfärgade kroppsdelar (Pelles näsa, Tinas bröstkorg) en stund, samt skrivit dagens resedagbok, dvs den ni läser nu, så var det återigen dags att gå ut och äta samt lägga ut gårdagens resedagbok på nätet. När allt detta var avklarat så fanns det bara en sak kvar att ta hand om innan dagen var till ända - och det var att köpa en piratkopierad DVD-film. Kvällens val av sådan blev MTV Unplugged-konserten med Nirvana. 30 kr gick den på, och så var en av årets hittills härligaste dagar till ända.