Dag 7
(söndagen den 4:e februari 2007)
Den sjunde dagen gjorde vi som Gud Fader själv, och vilade - lääänge. När vi slutligen gick upp och drog isär gardinerna för att släppa in solljuset, så var det dags för nästa närkontakt av den thailändska faunan, nämligen denna finurliga lilla trollsländekille. Han satt förnöjt och tittade in i rummet, medan Pelle rusade efter kameran för att föreviga honom.
Efter frukosten blev det som vanligt ett par timmar vid stranden, varefter vi var tvungna att ta oss upp mot huvudgatan för dagens enda obligatoriska aktivitet - nämligen provningen av de kläder vi beställt för uppsyning (ja - om man låter sy upp saker så borde man väl kunna kalla denna aktivitet för uppsyning?). Denna dag var för övrigt den varmaste av de vi hittills upplevt här, eller åtminstone den som känts varmast. Grejen är nämligen att det säkert är 30-35 grader varmt varje dag, men eftersom det hela tiden blåser lite lagom så känns det aldrig särskilt jobbigt, utan snarare väldigt behagligt. Men just idag fick vi häva i oss extra mycket vatten för att inte gå under.
Nåväl - inne hos skräddaren fick vi varsin svalkande Coca Cola Light, och därefter fick vi prova skjortorna vi beställt för extra justeringar. Vi nämnde det sist, och vi nämner det igen - men skräddaren ÄR verkligen liten som en tummetott. Men väldigt trevlig, och är man trevlig mot halvunga paret Norman så lönar det sig. Vi beställde nämligen ytterligare ett gäng kläder nu när vi märkte att han faktiskt verkade rätt duktig på att sy. Pelle beställde en kostym i det finaste italienska tyg han hittade, och Tina beställde två par byxor. Uppvärmda från gårdagen lyckade vi dessutom pruta till oss en extra skjorta.
Detta krävde givetvis nya mätningar, och nåde honom om byxorna inte skulle passa, för det fanns inte ett byxtäckt ställe på Tinas kropp vars mått inte dokumenterades av den lilla skräddaren.
Efter skräddarbesöket gick vi mitt över gatan för att äta lunch. Det här lunchstället hade en liiiten halt thaitant som servitris, och hennes betyg i engelska var nog inget hennes föräldrar skröt om på parmiddagar, men hon var extremt gullig och en baddare på kroppsspråk, så vi lyckades ändå få henne att förstå att Tina inte ville ha några bläckfiskbitar i sitt stekta ris (fast hon hittade en ändå, så det är möjligt att hon ändå inte fattade). Nåväl - gott var det iallafall, och sedan tog vi - bara för sakens skull (och för att vi ville slippa gå förbi en annan skräddare med gäll röst som tycker vi ska handla hos honom) en bakväg tillbaks till hotellet...
...där paltorna genast åkte av - varpå vi lubbade ner till poolen. Plötsligt hörde vi en klocka ringa, och någon ropa "-Häppy Hauör - häääppy hauööör!" vilket betydde att det var Happy Hour i baren, och man fick två drinkar till priset av en. Vi plumsade givetvis i och vadade iväg till poolbaren och utnyttjade detta erbjudande genom att beställa en Tom Collins och en Screwdriver av bartendern - som för övrigt hette Tiger.
Eftersom vi var trötta på traskande upp och ner till huvudgatan, bestämde vi oss för att försöka hitta en restaurang närmare hotellet, och det gjorde vi minsann - på hotellet bredvid. Där satte vi oss helt ensamma och beställde varsin maträtt av den lilla ladyboyen (en slags thailändsk transvestit typ - googla om ni vill veta mer) som var servitris. Tyvärr tog det nästan 20 minuter innan maten kom, men det gjorde inget - för vi satte servetter på våra huvuden som tidsfördriv.