Dag 6
(lördagen den 3:e februari 2007)
Idag är det ju lördag, och då är det ju meningen att man ska trappa av lite på tempot och ta det lite lugnare, så det är precis vad vi har gjort. Således har vi legat och ömsom läst, ömsom lyssnat på musik och slumrat till lite då och då på stranden mellan klockan 10 och 16, och bara pausat i dessa aktiviteter för att gå ner och bada eller äta lite.
När man håller på och doppar sig i havet med jämna mellanrum är det svårt att hålla fason på sin frisyr, vilket innebär att den till slut blir precis så som naturen själv har tänkt sig den - och detta är exakt vad som händer Pelle här. Så alla ni som undrar (och vi vet att ni är många) hur Pelle ser ut i håret utan en massa vax och grejer kan här få svaret på sina funderingar: Rolig.
Efter att ha fixat iordning Pelles frilla, och sedan myst på hotellrummet en stund ansåg vi att kvällens aktivitet skulle bli shopping. För att förbereda oss för detta - och framförallt för prutningen - intog vi först en stärkande middag och avslutade den med två ännu mer stärkande Long Island Ice Tea var. Därefter var vi redo för Khao Laks utbud av kläder och CD-skivor.
Utbudet var väl i ärlighetens namn sådär. Särskilt när det gällde kläder till Pelle, då nästan alla t-shirtar var av alldeles för fladdrig modell för hans smak, och de flesta shortsmodeller var på tok för små. Tina hittade dock efter litet letande såväl en bikini som en tjusig t-shirt samt några fina små shorts.
I thailändska butiker verkar ordet "prov" i "provrum" vara en förkortning av "provisorisk",
ty detta var oftast vad som erbjöds i den vägen (i lite lyxigare butiker fick man gå in i antingen pentryt eller på toaletten för att prova kläderna man var intresserad av).
Sen, när man hittat de grejer man vill ha, är det dags för prutningen - som Pelle får sköta eftersom Tina enligt egen uppgift "inte fixar det". Prutningen går, för er som inte känner till det, till på följande vis: Säljaren säger "-Special price for you!" och skriver ner summan de tycker man ska betala på en liten miniräknare. Köparen (Pelle, i det här fallet) tittar på summan, skakar roat på huvudet och säger "-No no no!" och skriver sedan dit en summa som kanske består av en tredjedel av säljarens första förslag. Säljaren ser summan Pelle skrivit och säger "-Whaaat?!?!? Noooooo....!", och skriver nu ett nytt förslag på pris, något lägre än det första. Sen fortsätter det på det viset tills man möts på ungefär hälften (eller det pris som köparen i hemlighet redan bestämt sig för är maxbelopp), och helst ska säljaren se lite ledsen ut när köpet är klart.
Slutligen är det dags att betala, och då brukar säljaren se lite glad ut igen, så förmodligen blir man blåst iallafall. Fast när det gäller just Thailand så känns det inte som att det gör så mycket, eftersom A: Man blir blåst på så lite pengar, eftersom allt ändå är så tokbilligt, och B: Människorna här är så fantastiskt trevliga och gulliga att man gott känner de är värda sina extra små baht de lyckas klämma ur en.
Och så till slut, när all prutning är klar och vi är glada och nöjda över alla våra inköp - som den här dagen bestod av följande
Tina:
1 t-shirt som är grön med rosa tryck ("Billabong")
1 bikini - ljusblå med vita prästkragar
2 par shorts (ett par gröna med vita blommor, ett par gröna och svarta)
1 burk Tigerbalsam - extra stor, extra strong
1 flaska Hawaiian Tropic Dark Tanning Oil (enbart för doftens skull)
Pelle:
1 par grå shorts ("Diesel")
2 t-shirts - "Adidas" (en grå, en svart)
11 stycken CD-skivor (blandad kompott)
...så firade vi alla inköp med varsin ytterligare drink - ytterligare en Long Island Ice Tea och en Pina Colada. Mumma för mage och kropp.