>
 

ONSDAG 1 JUNI

214 Mulberry Street
Tina frullar

Idag ringde larmet 08:30, men Tina var en segis så vi kom inte ut förrän 11. Vi började traska Broadway söderut och hittade ännu en skoaffär i vilken Tina hittade ett par snygga Puma-pjuck samt ett par Grasshopper-kängor medan Pelle hittade ytterligare ett par svarta Converse, fast i skinn. Kassan låg längst in i affären, och sedan var man tvungen att lämna kvittot till en vakt som stod vi dörren, som typ scannade varorna en gång till innan man fick lämna butiken. Skumt.

Därefter gick vi vidare till McDonalds där Tina åt en Big Mac (3,69 USD) och Pelle testade en Angus Bacon Cheese som var riktigt god. Till det drack vi så klart Diet Coke med den distinkta smaken av klor som apparat-Cola har här.

214 Mulberry Street
Utanför Eugene O'Neill Theater

Sen bar det av mot Broadway och 230 W. 49:th Street där Eugene O’Neill-teatern ligger, och där musikalen The Book of Mormon spelas. Utanför mötte vi upp med Kristin och Leif, och omkring dem var det fullt av folk som köade. Vi – som trodde våra biljetter skulle göra att vi skulle slippa köa – ställde oss en aning snopna längst bak, men det gick rätt fort ändå, och snart var vi inne i teatern som visade sig ha extremt liten foajé, vilket förklarade varför man var tvungen att köa utanför först.

214 Mulberry Street
Mormonpublik

214 Mulberry Street
Perfekt vy av scenen...

214 Mulberry Street
...vilket även Leif ville dokumentera


Några sura miner från oss syntes dock inte, ty att vi överhuvudtaget lyckats få tag på biljetter till denna musikal är ett mirakel och helt och hållet Pelles förtjänst. South Park-fan som han är hade han tidigt hört talas om att denna musikal var på gång, så han köpte biljetterna redan i januari. När The Book of Mormon sedan hade premiär och blev fullkomligt tokhyllad så tog biljetterna slut direkt, och säljs nu för 900 dollar styck. Platserna vi hade visade sig dessutom vara i princip perfekta; det var en förvånansvärt liten, intim teater och vi satt i mitten/mitten omringade av en massa russin, vilket kändes lite otippat med tanke på hur blasfemisk och politiskt inkorrekt musikalen vi skulle se var. Så började det hela och det var magiskt bra redan från start. ”They had me att hello”, var det någon recensent som skrev, och det var faktiskt bokstavligen så. Trey Parker och Matt Stone är fullständigt genier, och man satt och skrattade och njöt av de intelligenta sångtexterna, den suveräna ensemblen – ja rubbet - under hela föreställningens gång. Det fanns banne mig inte en svag punkt. Betyget kan bara bli en klockren femma, och det är inget konstigt att den senare vann hela nio Tony Awards (av 14 nomineringar) - bland annat i kategorierna best musical, best original score, best book, best direction och best actress.

214 Mulberry Street
Starbucks

När vi nöjda kom ut efteråt så kom det några regndroppar, och vi tog en fika tillsammans på Starbucks, där vi vildsint diskuterade vad vi skulle hitta på resten av dagen.

214 Mulberry Street
Gatuliv

Vi kom ganska snabbt på att vi tillfälligt skulle splitta upp, och Tina och Pelle började promenera 8:e avenyn de tio kvarteren ner mot 34:e gatan där Pelle skulle få besöka sin drömbutik....

214 Mulberry Street
Smygtaget iPhone-foto

214 Mulberry Street
Nöjd kund

B&H Photo. Denna jättebutik som drivs av Chassid-judar har ALLT i fotoväg – från professionella videokameror via redigeringssystem, storformatskameror – ja rubbet. När man kommer in där måste man lämna ifrån sig väska och påsar, och sedan får man ställa sig i kö på den avdelning som har prylen man vill köpa. Tyvärr var det fotoförbud därinne, men Tina riskerade villigt en Guantanamovistelse för er skull och lyckades ändå smygta några stycken med sin telefon. Pelle gick till SLR-avdelningen medan Tina satte sig och väntade på en bänk, eftersom butiken i fråga inte direkt stimulerade hennes intressen… Köandet går dock fort som attan, då det är massor av kassor, och när det blev Pelles tur gick han fram och beställde en Sigma supervidvinkel 10-20/4-5,6, ett Gorillapodstativ med huvud samt ett UV-filter till gluggen. Dessa lades i en korg som åkte iväg på ett band i taket, och Pelle fick ett kvitto i handen som han skulle lämna i en annan kassa på nedervåningen, dit korgen då hade åkt. Under tiden Pelle köade däruppe kom det dock fram en snygg, svart man till Tina och undrade hur läget var med henne. ”Fine – sitting here and waiting for my husband”, svarade Tina artigt, varpå den svarte mannen replikerade ”Hey – it’s me – Kevin!”. Det visade sig alltså vara Maria Collin Goodmans man Kevin som vi av nio miljoner invånare lyckades stöta på, minuten efter att han talat OM oss med sin fru i telefonen. Han hade henne dock fortfarande på linjen, och gav luren till Tina, varpå Maria fick världens chock. Vi bestämde att vi skulle ses i helgen (Kevin och vi alltså), så vi återkommer om denna trevlige man då. Sedan betalade Pelle grunkorna, vi hämtade ut väskorna och vi tog tunnelbanan mot den station som ligger supernära oss – dvs Spring Street. Smått otippat kom vi på rätt tåg redan från början, men det visade sig givetvis att Spring Street hade uppgångar typ tio kvarter från varandra, och givetvis valde vi fel, så det blev ändå en lång, förvirrad promenad innan vi kom hem till lägenheten.

214 Mulberry Street
Smaaal trappa - viiiid glugg - låååång fru

En praktiskt sak med den nya gluggen - förutom då att fotografera på själva Manhattan - var att vi med denna lätt kan illustrera exakt hur smala trapporna är som leder upp till vår lägenhet. Så då gjorde vi det.

214 Mulberry Street
Leif och Kristins lya

Där gjorde vi oss återigen i ordning för kvällens bravader, och traskade så småningom hem till Kristin och Leif där vi tog lite öl (Pelle – Tina tog juice) och chips och sedan begav vi oss ut för att hitta något att äta.

214 Mulberry Street
Glad hissfärd

Efter en odramatisk hissfärd och en kort promenad gick vi in på en liten restaurang i närheten av oss på Mulberry Street där vi fick ett bord på innergården, vilket innebar 30-gradig värme till Tina och Kristins glädje och Pelle och Leifs mindre sådan.

214 Mulberry Street
I förgrunden: Känguru. I bakgrunden: Fagra damer

Maten var dock god på denna – visade det sig – australiska inrättning; Pelle tog förstås känguru med Shitako-sås och Rosmarin-potatismos med Tina tog en Strip Steak med spenatsallad.

214 Mulberry Street
Gänget i vidvinkel

Serveringen tog dock extremt lång tid, och Tina var trött och slut redan från början, så hon gick i förväg hemåt medan Pelle och Kristin beställde varsin drink till och var sugna på fler ställen. Det var dock inte Leif, så han övertalade Kristin att gå hem med honom istället så då gjorde Pelle sammalunda, fast hem till Tina. Kvällen tog således lite snöpligt slut redan 23:45, men imorgon bitti kommer det nog kännas som en bra idé.


TisdagMeny Torsdag