 TISDAG 31 MAJ Tina frullar Klockan åtta på morgonen vaknade vi upp för första gången i denna stad, och vi började dagen - inte som man sig bör, med frukost ute på något trevligt fik någonstan - utan genom att laga frukost själva. Ägg, majonnäs och te skulle ge oss gott om energi under dagen, tänkte vi.  Tina på Grand Central StationPelle ringde sedan Jeremy som äger lägenheten och fick efter lite pill och fix internet att fungera. Sen traskade vi till närmsta tunnelbanestation som visade sig ligga mycket närmare än vi trott och hette Spring Street. Därifrån åkte vi till Grand Central Station som var superstor och luftig och väldigt pampig.  Grand Central Station utan Tina  Pelle tjackar pjuck Lite fotande och filmande där så gick vi sedan ut på 42:a gatan och traskade sakta mot Times Square. På vägen dit gick vi förbi en skoaffär där Pelle inhandlade ett par svarta Converse för 250 spänn. Som hittat, i och med att samma skor kostar 700 riksdaler hemma i Sverige.  BroadwayVi traskade vidare Broadway norrut och såg husen bli högre och högre runtomkring oss. Nu var vi på väg till Times Square som vi båda var väldigt nyfikna på hur det skulle te sig i verkliga livet.  Times Square mera Times Square  Ytterligare mer Times Square  Times Square - fast i höjdled Tina på Times Square  Pelle på Times Square Ja... vi gillar att fota Times Square - ok?Och jorå - detta torg visade sig vara ännu mäktigare/större/galnare än man ser på film och TV, och vi höll aldrig på att ta oss därifrån (lite för att Pelle hela tiden ville fotografera torget i fråga i nya vinklar...). Nåväl - promenerandes omkring där gick vi förbi en stor Disney-store som Tina sa att hon inte kunnat motstått för några år sedan. Då tyckte Pelle hon var skyldig sitt yngre jag att åtminstone gå in och titta...  Tina shoppar loss på Disney Store ...vilket kanske i efterhand var en dum idé (nä – den var faktiskt superb) då Tina gick fullständigt bananas och köpte två tröjor (Kermit, kvinnliga superhjältar), en snygg Musse Pigg-formad serveringsskål, en liten Snövit-statyett, en Alice-i-underlandet-katt till vår soffa och en hemlig present till Tomas å Monicas stundande avkomma. Pelle köpte en t-shirt med Toker på…  Tina i prinsessrummetTurligt nog fanns det inga Törnrosa- eller Snövitklänningar i Tinas storlek, för då hade hon förmodligen köpt dessa också. Den lilla flickan i Tina var dock fortfarande helt tagen när hon fick se vad som fanns att tillgå för de med kortare lekamen än den hon stoltserade med nu...  Tina och The Naked CowboyPlötsligt fick vi syn på en vältränad herre endast iklädd cowboystövlar, kalsonger, gitarr och hatt. Minsann - om det inte var The Naked Cowboy i egen hög person!  The Naked Cowboy och TinaHonom var Tina givetvis tvungen att gå fram och klämma på, vilket uppenbarligen uppskattades då han väste "You sexy tall woman!" i hennes öra ungefär exakt när bilden ovan togs. Därefter blev vi påflugna av en gultandad ung man som ville sälja biljetter till en standup comedy-föreställning. Sin bristande tandhygien till trots hade han ett munläder av rang, och lyckades snart pracka på oss fyra biljetter till priset av två. För att slippa mer spontanshopping av liknande karaktär hoppade vi därefter på en så kallad hop-on-hop-off-buss som är en öppen dubbeldäckare som åker runt med turister som oss, och som stannar vid diverse olika sevärdheter där man kan välja att hoppa av - kolla lite - och sedan hoppa på nästa buss.  Pelle hyllar LennonVi valde att hoppa av vid Central Park och Strawberry Fields som är något slags minnesmärke för John Lennon. Pelle satte sig vid nämnda, blev fotad, och sedan fortsatte vi kolla in parken.  The Lake i Central Park Central Park visade sig vara en synnerligen vacker och lummig oas mitt i staden i vilken man kan göra allt från att bara promenera omkring till att bli omkringskjutsad i cykeltaxi eller hyra en båt och ro omkring i The Lake, som är det föga fantasifulla namnet på sjön här ovan.  Tina med jordgubbsglarreTina hittade någon slags jordgubbsglass som hon såväl tålde som åt upp, och sedan promenerade vi vidare in i parken för att leta upp ett ställe där vi kunde få i oss något mer lunchmässigt.  Lunch på The Boathouse Café Inte alls särskilt långt bort hittade vi The Boathouse Café där vi efter att förgäves försökt fått bord med sjöutsikt på restaurangen hittade en billigare och tommare baksida, där vi köpte mat. Tina i form av en laxbagel utan cream cheese och Pelle i form av en kass klump tonfiskröra på ett salladsblad.  Pelle avnjuter öl från plastglas Tack och lov hade han också köpt två kalla öl i plastmugg som han tröstade sig med. Därefter flanerade vi långsamt tillbaka mot Strawberry Fields och platsen där vi hoppade av bussen.  Ensam brud i trappa Uppenbarligen är Central Park ett poppis ställe att gifta sig i (eller åtminstone ta bröllopsfotografierna), ty vi passerade inte mindre än två poserande brudpar. Här ovan ser vi hälften av ett av dem.  Hop-on-hop-off-bussen Efter en kort stunds väntan i solen kom det en buss vi kunde hoppa på, och vi satte oss som vanligt högst upp för att ordentligt kunna ta en titt på New Yorks sevärdheter.  The Guggenheim MuseumEn av dessa är ju Guggenheim-muséet, som vi dock valde att inte hoppa av vid - dels för att det var på tok för fint väder för att traska omkring i ett museum, och dels för att de inte alls såg lika mäktigt ut i verkligheten som det gjort i de filmer och fotografier vi sett på det. Mycket mindre, och inklämt mellan några hus. Nä - då fortsatte vi hellre åka bussen tillbaka enom Harlem och så småningom vidare mot Times Square och i och med detta riskera livet en aning. Inte för att Harlem är så särskilt farligt längre, utan för att bussen var så hög och träden den körde under var så låga. Vi fick konstant huka för framrusande trädgrenar som annars skulle slitit huvudena av oss på ett otrevligt sätt.  Töntigt polisfordon Nu var vi REJÄLT trötta i våra respektive fossingar, och började ta oss hemåt till lägenheten på Mulberry Street för att vila upp dem en stund innan kvällens aktiviteter tog sin början. Att gå omkring i New York är lite som att befinna sig i en film eller tv-serie - allting är underligt bekant, men på ett väldigt spännande sätt. Det dräller fullkomligt av gula taxibilar och ljudet av polissirener är sällan långt borta. Men så får man se sådana här lite mer otippade fordon. Säga vad man vill, men det kan ju knappast vara så kul att utbilda sig till polis i det legendariska NYPD, och sedan bli tilldelad det här fordonet. Det tar lite udden av ens tuffhet kan man tycka...  Tina får kalla fötter Väl hemma och efter att ha handlat lite öl och chips till den förfest vi ämnade bjuda Kristin och Leif på tappade vi upp kallt vatten i badkaret och satte oss och svalde - nä, svalkade heter det ju - våra trötta och svullna fötter. Det fick dem att lukta lite bättre också.  Förfest hos NormansSen – vid 19:30 kom Leif och Kristin hit, vi bjöd dem på Cosmopolitan från box, öl och chips tills vi alla blev lite yra i bollen, och därpå tog vi tunnelbanan iväg mot nästa ställe på schemat.  En kväll i tunnelbanan Vilket var 230 Fifth, vilken enligt vad vi fått höra är en härlig bar/restaurang med takterrass och utsikt över Empire State Building. Skulle vi få bord? Skulle vi bli nöjda eller besvikna? Ni får väl se...  En ganska trevlig bordsplaceringJoråföfan! 230 Fifth levererade på alla sätt. Vi fick ett bord med en magnifik utsikt direkt, och åt en massa god asiatisk mat, öl och drinkar. Och här kommer några fler bilder från detta:  Utsikt från 230 Fifth Kristin och ett suddigt hus  Tina gömmer sig halvhjärtat  Pelle och ljuslyktan  Tre som trivs med livet  Tyska charader Besviken Irish Coffee-kund Leif var den enda av oss som drabbades av något som inte var helt perfekt med 230 Fifth - nämligen deras Irish Coffee, som av någon märklig anledning serverades utan grädde. Vid påpekandet av detta kom de dock rusande med en kanna - inte grädde visserligen, men mjölk. Alltid något.  En rödklädd tjockis. Och Leffe. Efter en fantastisk dag följt av en lika underbar kväll blev det dock dags att åka hemåt. I vanlig ordning lyckades vi kliva på ett lokaltåg som under färd omärkligt förvandlades till ett expressdito, och hamnade återigen nere vid Brooklyn Bridge. Därifrån lyckades vi dock komma med ett lokaltåg som tog oss hem, och då - när dagen nästan var slut - inträffade resans dittills mest traumatiska händelse...  Avbruten nyckel När vi låser upp porten och ska ta ur nyckeln ur låset så stannar nämligen halva kvar i själva låset. Kvar står Pelle med en halv nyckel i handen, och portdörren - som är av typen som låser sig sjävl - går inte längre att låsa upp, i och med att det sitter en halv nyckel i dess lås, omöjlig för en lekman att peta ut. Ooops. Turligt nog – såg vi dagen efter – har någon satt upp en lapp om detta och lagt ett gäng reklambroschyrer emellan, så tills någon tar får ur den avbrutna nyckeln i låset, så är vi och våra grannar hänvisade till att dessa broschyrer får ligga kvar... MåndagMeny Onsdag |