Måndagmorgnar brukar ju inte vara några höjdare, men den här var faktiskt helt ok... Efter den sedvanliga frullen så svängde vi förbi receptionen för att visa er hur den ser ut. Och den ser ut så här, med av vinden svängande ljuslyktor ovanför ett bord som Ikea ännu inte kopierat.
Ja det är lätt att bli imponerad, men då ska man tänka på att på Bali motsvarar detta den smörkniv som svenska barn får tälja i träslöjden, förutom att det är svårare att slå in i julklappspapper.
 
Efter gårdagens stund under den Balinesiska solen visade sig Pelles underarmar och händer ha antagit en inte alls särskilt aptitlig röd kulör, och de ömmade dessutom om man av någon anledning petade på dem, vilket Tina gjorde då och då.
Detta innebär ju dock knappast att herrskapet Norman ämnade stanna inne på hotellet hela dagen. Nä - smörj in Pelle i ett tjockt lager solkräm och sedan en rask promenad ner till stranden. En promenad vars inledning ser ut så här...
...och vars mittenparti ser ut så här...
Väl nere på stranden började Tina som alltid att läsa sin bok...
...medan Pelle - i en Gladiator/Robin Hood-hyllning till Russel Crowe - lät sanden strila mellan sina fingrar med en tänkvärd min som vi tyvärr inte fångade på bild.
Och sedan gick han med bestämda steg rätt ut i vattnet med systemkameran i högsta hugg för att föreviga utsikten från vattnet. Under det 24:e parasollet från vänster skymtar vi Tinas imponerande ...vad? Jo, vad.
Och så plötsligt - utan förvarning - hamnade vi i det HÄR rummet! Närå - vi gick faktiskt dit frivilligt. Efter att ha legat och skylt sig från solen på stranden - Tina i galna-tanten-kläderna och Pelle som en ostbåge under parasollets minimala skugga - så tog vi en paus från den allt starkare solen och gick och unnade oss varsin timslång massage för 70.000 rupier, vilket motsvarare sisådär en 56 spänn. Och detta är porträttet av Pelle efter densamma i den pittoreska lilla massagelokalen.
Efter massagen denna Alla Hjärtans Dag bestämde sig paret Norman att sola en bit ifrån varandra. Inte på grund av någon äktenskapskris, utan för att herrn på bilden ovan helt enkelt inte kunde skyla sin solsvedda kropp under parasollet längre, utan var tvungen att hitta en skuggig plats under ett träd istället.
Dock såg han till att medelst sitt teleobjektiv ha fullkomlig koll på Tina och hennes förehavanden.
Han passade också på att föreviga olika saker som flög förbi i luften ovanför honom. Som denna fallskärmsseglare eller vad det nu kan heta på svenska...
...och denna färgglada tvåmastare som han vid två tillfällen redan tackat nej till att köpa av den undrande drakförsäljaren.
Som vi redan nämnt är det Alla Hjärtans Dag idag, och det tog dessa ...eh...turturduvor(?) fasta på genom att först tungkyssa varandra länge och väl...
...tätt följt av en rejäl påsättning - helt oblygt inför Pelles kamera.
Men ojoj - nu börjar visst Tina röra på sig och spreta med tårna. Kanske dags för tillbakafärd mot hotellrummet?
Icke då! Först stannar vi så klart till vid poolen där vi beställer varsin kääärleksdrink, dagen till ära. Och strax efteråt var Tina på pickalurven.
Inte för att Pelle någonsin närt drömmen om att bli bartender, men är det någonstans han VERKLIGEN inte skulle vilja vara det är här. I denna miljö stod alltså de till synes helt oberörda bartendrarna och jobbade. Och Pelle som skriker som en liten flicka när det kommer EN geting och sätter sig i närheten av honom...
Efter drinkarna - som var sammanlagt tre till antalet, eftersom hotellets definition av "Happy Hour" var tre drinkar till priset av två, så traskade vi upp på rummet för att göra oss iordning för kvällens käääärleksmiddag. På vägen upp blev Tina biten av den staty om vilken makarna Norman ännu tvistar om huruvida den föreställer en gris, en hund eller mitt emellan.
I perfekt matchande kläder, och med nytvättade frisyrer gick vi sedan åstad för att hitta en restaurang där vi kunde avnjuta kvällens middag.
Vi hittade en sådan sisådär en hundra meter bort, och efter att först ha mottagit en liten, liten ros av den glada servitören och sedan haft en noggrann genomgång med densamme av Tinas allergier var det dags att beställa.
Pelle var dock mest orolig för att någon av de enorma och för oss helt okända jättefrukter som hängde i trädet ovanför hans huvud skulle trilla ner och spräcka detsamma.
Tina beställde en Mae Goreng, som är typ en Nasi Goreng, fast med nudlar istället för ris, och Pelle beställde en indonesisk currygryta i vars mitt det tornade en riskon som hämtad ur "Närkontakt av 3:e graden".
Efter maten beställde Tina ytterligare en drink, på vars kant det satt en skiva av en frukt som såg ut och smakade som apelsin, men hade grönt skal. Vad var det för frukt, undrar ni? Ja, det undrar vi också.
Maten, de två literpitcharna öl och Tinas mystiska drink gick på 302800 rupier. En jävla massa nollor att hålla reda på - särskilt efter nämnda öl och drinkar.
Väl tillbaka på hotellet tog sig Tina en värmande kopp te och bytte om till den sexiga lilla kimono som vi hittade två exemplar av i hotellrumsgarderoben. Sedan berättar vi inte mer...
|
