Tisdag

Pelle i soffa
Idag var Pelle en ynk och kände sig lite krasslig - gissningsvis hade han fått någon form av solfrossa. Således tillbringade han även denna förmiddag i skuggan, men den här gången lyxade han till det genom att utan några som helst betänkligheter lägga beslag på en hel soffa i en av loungeavdelningarna. Där låg han och slumrade tills han blev uttråkad av detta och trots sin ynkedom blev badsugen.

Tina läser på stranden
Således gick han de tio metrarna som skiljde honom från hans pocketslukande fru, och frågade om hon månne ville göra sällskap ute i det svalkande blå.

Tina plaskar omkring
Det ville hon minsann, så efter att ha slängt på sig den sedvanliga galna-tant-utstyrseln bar det ut i den Indiska Oceanen.

Undervattens-Pelle
Pelle passade på att dyka ner under ytan och se om det månne fanns några spännande fiskar och/eller koraller att beskåda och i så fall också fotografera...

Pelle och Tina i vattnet - igen
...det gjorde det inte, så istället spände han sina ljusblå i kameralinsen ovanför vattenytan istället, då den konstigaste sjöjungfru världen hittills skådat dök upp bakom honom.

Normans i fiskperspektiv
Och om ni någonsin undrat hur en nyfiken fisk ser paret Norman så har ni svaret här; Pelle får en väldigt markerad haka, medan Tina får en Michael Jackson-näsa. Tänka sig!

Taxiblomma
Efter ovanstående dopp så låg vi ytterligare en stund under varsitt parasoll och torkade och läste respektive lyssnade på musik i lurar och torkade, varpå det så småningom blev seneftermiddag och vi beslöt oss för att åka till Jimbaran-stranden istället, där vi ämnade beskåda solnedgången samt äta några av havets frukter. Jimbaran-stranden ligger ungefär en kvarts bilresa från oss, och ligger på den andra sidan - det vill säga den västra - av Bukithalvön som vi bor på. Där skulle det enligt uppgift finnas en massa fisk- och skaldjursrestauranger som hövligt nog dessutom stod för taxiresan dit och tillbaka om man äter där för minst 200.000 rupier. Detta utnyttjade vi förstås, och vad ni ser här på bilden är en liten, liten del av den taxiresan. Samt den vaggande lilla blomma i plast som prydde taxin i frågas instrumentpanel.

Normans i solnedgång
Väl framme vid restaurangen fick vi ett bord (nummer 22 närmare bestämt) som vi genast reste oss från för att låta en servitör ta den här bilden. Ibland blir vi nämligen sugna på att även visa upp våra byxlår på bilderna där vi båda förekommer, och då är det svårt att ta dem själv. Åtminstone om man även vill ha med ansiktena, och det vill vi oftast.

Tina blundar på stranden
Här ser ni bordet vi blev tilldelade. Tina - som också är med på bilden - valde sin vana trogen att sluta ögonen PRECIS den tvåhundrafemtiodels sekund Pelle tog fotot på. Oklart varför.

Solnedgång
Javafan - vi vet att det är klyschigt, men vi måste ändå bjuda på en mer konkret bild av solnedgången. Vän av ordning kanske påpekar att solen befinner sig aningen för högt upp på himlen för att momentet ännu ska få kallas solnedgång, men se det tycker inte vi. Dessutom försvann den jäveln bakom några moln innan den behagade gå ner bakom horisonten, så bättre än så här blir det tyvärr inte.

Matbeställning
Så var det dags att beställa vad man ville äta. Tina beställde 800 gram grillade räkor, medan Pelle slog till på en enkilos Red Snapper. Efter invägning av dessa råvaror grillades de en varsin stund över öppen eld tills de ansågs färdiga att äta.

Tinas räkor
Då bars de ut till bordet där vi satt, och vi kunde börja njuta av rätterna i fråga.

Pelles röda knäppare
Det hela serverades med ris, några gröna grejer som typ har växt i jorden eller nåt, beströdda med jordnötssmulor, samt olika röror av vitlök, chili, soya och ...ja nåt annat som vi glömt. Gott var det iallafall.

Strandfyrverkeri
Sedan började det lite otippat skjutas fyrverkerier lite här och var omkring oss. Här har vi här-ögonblicket...

Tinafyrverkeri
...och här har vi var-ditot. Eller om vi helt enkelt lyckades fånga när Tina fick en snilleblixt. Nä. Det var nog fyrverkerier ändå...

Balinesiska musiker
Så hördes plötsligt den entoniga malande musik som vi förstått är Balis traditionella sådan. Här snackar vi max tre toner som upprepas och upprepas i det oändliga. Gräsligt faktiskt, om ni frågar oss, och det gör ni ju. Så då åkte vi hem och lade oss för att sova. Snipp snapp snut - så var denna tisdag slut. I morgon blir det ap-attack och bajsdrickande!

<< Meny >>