Originaltitel: Near Dark
Längd: 1.35
Språk: Engelska
Utgivningsår: 1987
Regi: Kathryn Bigelow
Rollista:
Adrian Pasdar, Jenny Wright, Lance Henriksen, Bill Paxton, Jenette Goldstein, Joshua John Miller, Tim Thomerson, Marcie Leeds, Kenny Call, Ed Corbett, Troy Evans, Bill Cross, Roger Aaron Brown, Thomas Wagner, Robert Winley

Efter att ha läst artiklarna om den fruktansvärt nedklippta Near Dark, eller Natten har sitt Pris som är den svenska titeln på detta lilla mästerverk, i den numera utdöda svenska filmtidningen Scandinavian Film & Video, bestämde jag mig genast att detta var en film jag var tvungen att se. Dock var kravet på detta att jag hittade den oklippt någonstans, eftersom den svenska censuren klippt bort inte mindre än åtta minuter och 26 sekunder "förråande våldskildringar" ut den, och lösningen blev att införskaffa den på engelsk köpvideo under en av min dåvarande flickvän Rose-Maries och mina Englandsresor. Väl tillbaka i Sverige så bänkade jag mig givetvis och såg fram emot en hel del härlig splatter (som jag likt de flesta filmtokar jag känner gillade i den åldern). Döm om min förvåning då detta inte alls visade sig vara den hjärndöda splatterfilm man skulle kunna tro efter Statens Biografbyrås framfart, utan istället en riktigt bra thriller i form av någon slags hybrid mellan vampyrfilm, västernfilm och kärlekshistoria och som trots denna genreblandning utspelade sig i nutid.

Filmen, som handlar om Caleb som råkar ragga en tjej som inte bara verkar vara jobbigt noga med att få bli hemkörd innan gryningen, utan även visar sig vara odödlig och med en stark törst för människoblod vilket Caleb får erfara när han inte tar hennes tidspassningsplaner på så stort allvar som han borde och därmed själv blir smittad av denna sällsynta åkomma, vilket gör att han smittas av denna skumma åkomma, och tvingas hemifrån för att leva med Mae (som den blodtörstiga donnan heter, och som han trots hennes lätt brutala kärleksbett gått och kärat ner sig i) och hennes råbarkade gäng av samma blodtörstiga och odödliga typ, vilka i sin tur kräver att han lär sig döda för att överleva för att kunna hänga med dem, är rejält annorlunda mot den gängse bilden av vampyrfilmen; (...och så tycker Tina jag skriver för långa meningar!) För det första så förekommer inte ordet "vampyr" en endaste gång i filmen. För det andra är inte någon i hela filmen utrustad med huggtänder, och för det tredje så förekommer inga kors som vapen mot dem - däremot förekommer det ett kors på ett vapen, närmare bestämt på vampyrgängets (jag kallar dem vampyrer) ledares revolverkolv, vilket torde tyda på att just kors inte är särskilt skadliga för dem. Det de däremot har gemensamt med den klassiska schablonbilden av vampyrer är de starkt allergiska reaktioner mot solljus (de börjar brinna) och pålar genom hjärtat, samt sin - om de undviker nyss nämnda faktorer - odödlighet.

Near Dark är regisserad av Kathryn Bigelow, som kanske är mer känd för Point Break, Strange Days och den nu bioaktuella och hårt sågade K-19 - The Widowmaker, och skriven av min på den tiden största favorit bland manusförfattarna - Eric Red. Herr Red står även bakom manuset till Liftaren, som i mitt tycke är en av åttiotalets allra bästa thriller, och faktum är att man kan hitta en hel del likheter med denna pärla i Near Dark. Fotot i filmen är också värt att nämna - det är nämligen fotografen Adam Greenberg - killen som ligger bakom bland annat Terminators blåtonade nattbilder - som stod bakom kameran, och man kan även hitta en hel del likheter med just Terminator i bildkänslan. Sist - men definitivt inte minst - bör själva vampyrgänget nämnas - de spelas nämligen av Lance Henriksen, Bill Paxton och Jeanette Goldstein (och Joshua John Miller, men honom kan vi strunta i nu) - en trio som även kunde beskådas i James Camerons Aliens - Återkomsten året innan, ett faktum som fick Bigelow att nervöst fråga Cameron om det var ok att hon använde hans gamla gäng, vilket det uppenbarligen var. Ytterligare en anekdot i sammanhanget är att Bigelow och Cameron gifte sig strax efteråt (nu är de dock skilda). När vi nu ändå håller på och länkar skådespelare, regissörer och filmer till varandra kan jag ju slutligen nämna att den skäggige biker-kille som får på moppen (hehe) av Arnold Schwarzenegger i en barscen i början av Terminator 2, även här råkar illa ut i en liknande barscen, och det roliga är att han ser ut att spela samma karaktär. Slutligen - i min lilla nördiga triviaparad kan jag ju lägga till att Lance Henriksen, som alltså spelar Jesse - vampyrledaren här - försökte få rollen som Terminator i den första filmen med samma namn, men fick nöja sig med att spela polis i den istället. Och Terminator-filmerna (åtminstone de två första - den trea som kommer nästa år kan ni glömma) är ju - för att knyta ihop säcken - som alla vet regisserade av James Cameron.

Sist i denna superlånga recension ska jag väl ta och recensera lite också: Near Dark är en riktigt cool liten rulle, som vida överglänser den i vissa fall liknande Lost Boys som kom samma år. Detta är definitivt ingen skräckfilm, utan snarare en actionthriller med ett stentufft och skitigt vampyrgäng som blivit cyniska i sin odödlighet, en romantisk kärlekshistoria mellan en vampyr och en nysmittad vanlig kille, samt en faders kamp för att rädda sin son. Se den!

Betyg

Bild

Ljud

Textning
ingen