Antonio Banderas spelar en Mariachi (en mexikansk trubadur ungefär...) som kommer till en liten mexikansk håla, i sitt sökande efter hämnd på den lokala drogkungen Bucho, som mördade hans flickvän.

Bucho är den som styr den lilla hålan, så att förklara krig med honom innebär att han förklarar krig med hela stan - något som dock inte innebär några större problem för vår speleman, tack vare lite hjälp från hans bästa vän (spelad av Steve Buscemi), den läckra ägarinnan till bokaffären (spelad av Salma Hayek) för att inte tala om alla de vapen han har i sin gitarrlåda...

Originaltitel: Desperado
Längd: 1.46
Språk: Engelska
Utgivningsår: 1995
Regi: Robert Rodriguez
Rollista:
Antonio Banderas, Salma Hayek, Joaquim de Almeida, Cheech Marin, Steve Buscemi, Quentin Tarantino, Danny Trejo

Tja... Hur ska man förklara den här filmen egentligen? "Mystisk främling kommer till mexikansk håla full med skurkar, och dödar alla dessa - slut."?
Tja - egentligen är handlingen inte mycket mer än ovanstående mening, men ändå är denna film fullkomligt... underbar! Med en sällan skådad charm och en serietidningsestetik bjuder här den av John Woo kraftigt inspirerade regissören Robert Rodriguez här på en film man bara kan falla pladask för. Hjälten är sååå cool, hjältinnan är sååå läcker, skurkarna skjuter sååå illa, action-scenerna är sååå koreograferade, och vapnen har uppenbarligen plats för mer ammunition än de flesta kustjägarförband gör av med under sin utbildning.

Så vad är det som gör Desperado så mycket bättre än alla andra filmer som stämmer in i ovanstående mall? Jo - dess charm, glimt i ögat samt totala punkattityd. Här gör verkligen regissören precis en sådan film han själv älskar, och han gör den med en finger-toppskänsla och talang man sällan ser i dagens producent-styrda Hollywood.

En kul liten anekdot är att detta är den sista filmen på svenska biografer som filmcensuren ville totalförbjuda för sin förråande våldsskildring. Något som dock överklagades av filmbolaget, med resultatet att Regeringsrätten beslöt att den skulle släppas helt oklippt. Att överhuvudaget ta den minst sagt serietidningsbetonade våldet i Desperado på allvar är för mig helt obegripligt, och jag kan personligen garantera var och en som tvekar inför denna film på grund av detta att exempelvis den firade Gladiator är mycket våldsammare.

Desperado är helt enkelt en film man blir glad av!

Desperado är en så cool film! Att censuren hojtade högt är verkligen löjligt eftersom allt våld i denna film är totalt överdrivet (men inte på ett makabert eller blodigt vis, utan mer likt en tecknad film där hjälten hivar upp hundratals feta pistoler med fulladdade magasin och han skjuter och träffar medan bovarna missar)

Antonio Banderas har varken förr eller senare varit snyggare, läckrare, manligare, sexigare än i denna rulle - eller sjungit bättre. Drägel.

Tja...så mycket mer finns väl inte att säga än att jag älskar denna läckra supersnygga rulle.

Betyg

Bild

Ljud

Textning
Svenska