Originaltitel:
Pleasantville
Längd: 2.04
Språk: Engelska
Utgivningsår: 1998
Regi: Gary Ross
Rollista:
Tobey Maguire, Reese Witherspoon, William H. Macy, Joan Allen, Jeff Daniels,
J.T. Walsh
Tänk
er en 50-talsidyll där inget fult finns; det existerar inga toaletter,
alla skott från hemmalaget i basket hamnar ofrånkomligen i
korgen, det är ständigt vackert väder och det enda brandkåren
sysslar med är att hämta katter som klättrat upp i träd
- Tänk er kort sagt en TV-serie från denna epok, och det var
precis så det såg ut i en sådan.
Vad händer då när två ungdomar från 90-talet
kommer indundrande? Jo, en hel del faktiskt...
Med inflytande från dessa två visserligen mycket olika syskon
börjar Verkligheten sakta inta staden, och människor och deras
tankar börjar sakta förändras. Detta får till följda
att den värld som alltid varit svartvit sakta börjar få
färg - något som inte är lika populärt hos alla.
Visst kan man tycka att vissa delar av symboliken är lite väl
uppenbar, och att slutet är lite enkelt, men filmen funkar faktiskt
riktigt bra iallafall. Superba skådespelarinsatser av samtliga medverkande
och fantastiska specialeffekter som visar hur en svartvit värld gradvis
fylls av färgade saker, gör detta till en mycket sevärd
film, som dessutom är fantasiskt vacker att se på.
Jag älskar
50-talet och dess naivitet och framtidstro och jag älskar Technicolor.
I Välkommen till Pleasantville får jag mitt lystmäte
tillsammans med bra skådespel och en fantastisk historia. (Färgmässigt
är det väl inte riktig Tecnicolor, men det är sprakande
färger som på pricken påminner om dessa. Duger för
mig!)
Rent tekniskt är filmen fascinerande att se när de blandar svartvita
miljöer med färgade människor - alltså vita människor
som fått färg. Något sådnat som en riktig färgad
eller annat "som kan uppröra" känner inte människorna
som lever sitt liv i Pleasantville till. Mammorna är hemmafruar och
har maten redo när männen kommer hem från arbetet, barnen
är välartade och känner varken till rockmusik eller sex.
Men invånarna i Pleasantville kommer att bli varse både det
ena och det andra...
Även om det är en tv-series 50-tal och inte det riktiga som
skildras, så är det ändå en intressant fråga
att ställa sig; var det verkligen bättre förr.
En tankeväckande och underhållande film.
En ovanligt trevlig film, dock med övertydligt budskap. Av naturliga skäl inte lika ösig som Tillbaka till Framtiden men en hejdlös drift med drömmen om 50-talets idealsamhälle.
Bra skådisar även om ingen överträffar sig själv direkt. Macy går på rutin om än en säker sådan. Jag kan i och för sig känna att jag skulle vilja lägga in en brasklapp om att filmen faktiskt stöder colorering av svart-vita filmer, men det vore kanske att ta i...
Man kan ju inte låta bli att undra hur den här filmen gick hem i de mest konservativa delarna av USA (men vad går egentligen hem där överhuvudtaget?). Tobey Maguire som vi vant oss vid i den här typen av roller dyker upp som Peter Parker/
Spindelmannen snart, ett ordentligt skutt i karriären.
Ja förresten, sminkscenen är underbar.
Betyg
Bild
Ljud
Textning
Engelska
