Originaltitel:
Bridget Jones's Diary
Längd: 1.37
Språk: Engelska
Utgivningsår: 2001
Regi: Sharon Maguire
Rollista:
Renée Zellweger, Hugh Grant, Colin Firth, Gemma Jones, Jim Broadbent,
James Faulkner, Celia Imrie
Bridget
Jones Dagbok är ett av de extremt sällsynta
fall där faktiskt filmen är bättre än boken den baseras
på. Renée Zellweger går
från klarhet till klarhet och är i mitt tycke en av sin generations
allra bästa skådespelerskor med en förmåga att gestalta
varje roll hon gör på ett fullkomligt trovärdigt sätt.
Med sin gestaltning av den lönnfeta, kärlekstörstande och
fullkomligt bedårande Britney charmar hon hela publiken, och hur
befriande är det inte idag med en skådespelerska som vågar
vara tjock och sunkig på bioduken?
Även Hugh Grant, som fastnat lite i charmiga-fumlige-killen-facket
gör här en lysande prestation som den svinige, men ack så
charmige chefen.
Bridget
Jones Dagbok är en sån där film man ömsom skrattar
så man får ont i magen av, och ömsom sitter och är
helt rörd med tårar i ögonen. Kort sagt: en riktig må-bra-film!
Dessutom bjuder den på en av de mest övertygande brittiska
accenter jag någonsin hört en icke-britt prestera. Texastjejen
Renee låter verkligen ingenting av sitt bräkiga sydstatstugg
lysa igenom.
En liten kul detalj slutligen: Colin Firths karaktär - Mark Darcy
- baseras på karaktären Mr. Darcy i TV-serien Stolthet och
Fördom, som spelades av - just det - Colin Firth...
Uppdatering:
Tänkte bara lägga till att det inte bara är vi som är
imponerade av fröken Zellwegers rollprestation i denna film. Även
Oscarsjuryn fann hennes agerande klanderfritt och bestämde sig sålunda
att nominera henne i kategorin Bästa Kvinnliga Huvudroll i årets
Oscarsgala.
Det är sällan jag skrattar åt film så att jag får andnöd, men det gjorde jag verkligen åt Bridget Jones Dagbok. Jag flabbade högt tillsammans med resten av biopubliken åt den träffsäkra dialogen och de oooootroligt pinsamma situationer som vår "hjältinna" försätter sig i.
Renée Zellweger ÄR Bridget Jones, och att hon för rollen åt upp sig åtskilliga kilon är en modig handling. Medan andra skådisar (kvinnliga) sätter på sig en fatsuit och skäms över det, bar Renée sina extra kilon med degiga armar och rund mage, med stor behållning. Hon tillåter sig att se ynklig och bedrövlig ut, och man bara älskar henne för det. Som en hundvalp ungefär, man vill ta hand om henne.
Hugh Grant; som spelar Bridgets boss, är också en favorit. Hans kommentarer i denna rulle är obetalbara. Jag blir helt kär i honom!
Är man 30-någonting, och bor i en storstad kommer man garanterat känna igen sig i situationerna - och lida och le med Bridget.
Nu är ju jag varken 30 eller tjej, men ärligt talat bör man kunna relatera till huvud-personer oavsett ålder och kön. Hallå, Rovdjuret och jag är bundis som fan och vi är inte ens från samma planet.
Ärligt talat så har jag inte gett mig på boken, men så här efter att ha sett filmen känner jag mig inte så värst sugen heller. Visst finns det en hel del roliga scener i filmen (och ja, jag känner igen mig i vissa situationer) men filmen är varken tillräckligt vansinnig för att vara en komedi i min smak eller tillräckligt allvarlig för att föra fram ett mer seriöst budskap.
Duger OK för en TV-kväll men inte mycket mer.
Dessutom har jag lite svårt att förstå hysterin runt Renée. Varken Betty Tur och Retur eller Bridget Jones Dagbok imponerar så stort.
Ska jag vara
ärlig ser jag hellre ett avsnitt av Sex in the City (eller
ännu hellre ett avsnitt av Xena - Krigar-prinsessan)
Betyg
Bild
Ljud
Textning
Svenska
