Originaltitel:
How the Grinch Stole Christmas
Längd: 1.45
Språk: Engelska
Utgivningsår: 2000
Regi: Ron Howard
Rollista: Jim Carrey, Jeffrey Tambor, Molly
Shannon, Christine Baranski
Kan man annat än älska en film i vilken Jim Carrey springer omkring i en grön mask och är elak mot såväl barn som djur? Ja, det kan man väl, och jag kan inte påstå att jag älskar den här filmen, men jag gillar den skarpt - särskilt då ovanstående scener.
Det enda som störde mig när jag såg den på bio var allt rimmande, men detta sker framför allt i början av filmen, och när väl Carrey släpper loss så är den riktigt underhållande. Dessutom har den en helt fantastisk scenografi, och lyckas blanda CGI (Computer Generated Imagery - datorgjorda bilder), miniatyrmodeller och kulisser på ett bokstavligt sagolikt sätt.
Slutligen känns det ju aldrig fel med en klassisk julsaga så här i slutet av november.
Det här
filmen har alla de beståndsdelar som ska finnas i en trevlig liten
saga; moralkakor och genomkloka barn - och framför allt Jim Carrey
som den onde. Hade det inte varit för honom som den gröne Grinchen
så hade det här varit en så sockersöt historia att
man nog dött i kariesattack. Men Jim Carrey är sååå
himla underbar i denna kostym. Och vad jag har hört om tillkomsten
av filmen så bidrog han själv med mycket av de roliga vidriga
elakheter Grinchen levererar. Jag kan inte tänka mig att någon
annan skådis skulle kunna göra denna roll rättvisa, eller
ens kunna tillföra en bråkdel av vad Jim Carrey gör för
denna roll.
Självklart så är det inget i denna film som direkt chockar
handlingsmässigt, men så är det ju med sagor; det onda
ska besegras av det goda. Man vet på det stora hela vad man får
när man ser filmen, och har man dessutom ett amerikanskt
påbrå eller intresse så kan man väl historien både
fram- och baklänges. För den gröna hjärtlösa
Grinchen är en lika stark tradition i USA som den sjömansklädde
ankan är för oss på julen.
I filmatiseringen har man varit boken av dr. Seuss mycket trogen. Man har till och med behållt rimmandet, vilket till en början är lite jobbigt att lyssna till. Men med Jim Carrey under masken så blir det så mycket bättre och han ger helt andra oväntade dimensioner till den gamla berättelsen.
Visst förtar det lite av poängen med filmen att vi svenskar inte har någon koppling till Dr. Seuss och boken om Grinchen. Lite som om amerikanerna skulle titta på en film om Spöket Laban... Men varför klaga? En charmig och ösig julsaga för barn i alla åldrar. Dekoren är underbar, och skildringen av radhus-idyllens härdsmälta känns riktigt modig. Jag kan ibland känna att filmen blir lite väl skränig (speciellt i andra hälften) men kan man vänta sig annat från Jim?
Betyg
Bild
Ljud
Textning
Svenska
