Döda ting

Söndag. Otursdagen. Ni minns väl att det stänkte in vatten i kameraväskan igår? Saltvatten... Vilket tydligen inte alls är bra att få på sina tekniska prylar, vilket en kameraväska ofta är full av. Vi lyckade som sagt rädda det mesta, men just Tinas lilla iPod Nano samt Pelles bästa glugg fick sig varsin rejäl dusch. Så vi torkade av dem så gott vi kunde med såväl papper som tops, och lät dem lufttorka under natten. Till ingen nytta. iPoden är stendöd, och kameran "kan inte kommunicera med objektivet" som det står i displayen när man försöker använda det. Ett varningens ord till alla således - håll tekniska prylar LÅNGT från havsvatten ÄVEN när de ligger i väskor. Det blir till att ringa försäkringsbolaget när vi kommer hem. Värst är gluggen, eftersom den är den normalzoom man använder mest. Nu är vi fast med en supervidvinkel (10-20 mm) och en telezoom (70-300 mm) att dokumentera resten av resan med. Plus våra iPhones. Men men - vi får väl vara kreativa helt enkelt.


Söndag på stranden

När vi sedan kom ner till poolområdet fortsatte oturen: Det var smockfullt. Inte av badgäster, men av paxade solstolar med utlagda handdukar på. Så vi var hänvisade till stranden, där man å ena sidan får en vackrare utsikt, men å andra sidan snart blir täckt av ett tunt sandlager, eftersom det ständigt blåser här.


Skadad herr Norman

Och som det inte var nog med elände med det trasiga objektivet och den döda Nanon, så skrapade Pelle upp sidan mot havsbotten så det uppstod blodvite när en JÄTTEVÅG som han felaktigt nog trodde sig kunna parera kastade omkring honom som en tvåmetersvante. Ajajaj.


Majskolv i cykelhjul plus apa

När vi sedan fick syn på en liten apa på en cykel så borde vi förstås dragit öronen åt oss. Detta var ju som sagt hittills en riktig otursdag, och då kanske det är dumt att börja umgås med apor, för vi vet ju alla hur det gick förra året... (och här kan ni - om ni vill - klicka på orden "förra året" på raden här ovanför om ni A: Inte vet vad vi syftar på, eller B: Bara vill minnas tillbaka)


Artig apa

Tina - som uppenbarligen inte lärt sig någonting från Balimötet med dessa djur - började mata den lille sötnosen med små, små clementiner som vi snott från frukostbuffén. Och apan tog artigt emot dessa... till en början...


Oartig apa

...men så TJOFF! slutade apan med sitt spel för gallerierna och slängde sig iväg med vad den tyckte skulle fungera ypperligt som lian - det vill säga Tinas hår. Något inte Tina alls höll med om.

Tina blir apanfallen - igen

Tyvärr hade Tina även glömt Pelles förmaningar från Bali om att vända sig mot kameran i sådana här fotomässigt så perfekta situationer, utan hon koncentrerade sig istället själviskt nog på att få bort primaten som hängde i hennes hår.


Vänner igen

När apans ägare efter sisådär en och en halv timmes kamp (närå) till slut fick bort makaken (för vi tror det är en makak) från Tinas kalufs, så slöts det efter hårda förhandlingar fred igen med ett klassiskt handslag. Tur det - för vem vill ha en apfiende egentligen? Inte Tina iallafall.


Tokglada kokosnötter

Efter apanfallet var vi tvungna att lugna ner våra nerver lite, och det gör man ju som alla vet bäst genom att lägga snäckskal som ögon på urgröpta kokosnötter, så att de blir jätteglada. Ty glädje smittar ju som bekant, och särskilt kokosnötsglädje.

Tina mumsar majskolv

Sen köpte Tina en grillad majskolv av apskötaren - som förutom att (miss)sköta sin apa alltså också sålde majskolvar, och medan hon satt där glatt tuggande med lite majs mellan varenda tand i käften såg hon plötsligt: Det finns två lediga platser vid poolen!


Bitter svensk med tom solstolsrad

Vi högg dem snabbt som en kobra, och påmindes återigen om det synnerligen irriterande tillvägagångssätt folk har här, och som vi tjatat om flera gånger tidigare. Man paxar en solstol tidigt som fan genom att lägga en badhandduk på den, och sen är man borta hela dagen med vetskapen om att man har en garanterad plats vid poolen när man kommer hem. Så under de bästa soltimmarna står det bara en rad med tomma solstolar och hånstirrar på oss som INTE hunnit upp och paxa dem. Ett ofog är det - hör ni det!


Nån slags grön skalbagge

Sedan låg vi där i solen och njöt de sista soltimmarna. Tina - som äntligen kommit igång med att läsa böcker - läste sin bok, medan Pelle fortsatte lyssna på Sarah Silvermans eskapader i sin ljudbok. Det enda lilla störningsmomentet - vilket fick Tina att vildsint peta Pelle rakt in i hans färska sår - var den här lilla rackaren som landade mitt på uppslaget i hennes bok. Tyvärr hade Pelle supervidvinkeln monterad på kameran, så innan han hann byta mot teleobjektivet han vederbörande kliva ner på marken istället, men så här såg han ut iallafall.


Skalbaggen smiter

...och så här såg han ut mikrosekunden innan han flög iväg, ty Pelles avtryckafinger är snabbt som blixten.


Drinktajm!

Sedan tyckte Tina det var dags att vända denna otursdag genom att köpa en varsin drink till oss, så då gjorde hon det och det blev samma Sunshine som förra gången, fast utan Amaretto, ty då blir det godare enligt fru Norman.


Pelle i poolen

Efter drinken kände Pelle att han ville skölja av sig det tunna lager sand han samlat på sig på kroppen under solningen nere på stranden, och det gör man ju enklast genom att doppa sig i poolen.


Kurragömma

Därefter lekte vi en snabb omgång kurragömma, som Pelle vann, och sedan var det slutsolat för dagen.


Resedagboksförfattande

Ty nu hade vi (eller åtminstone Pelle) jobb att göra. Vi låg grymt efter i vårt dagboksförfattande, och det var dags att göra något åt saken. Dessutom ville han få ordning på den VPN-tjänst (googla om ni inte vet vad det är... eller skit i det förresten, då det förmodligen är helt ointressant för er i så fall) han beställt så att vi skulle kunna få tillgång till Facebook från detta land, där regeringen spärrat just denna sajt. En sak som är ganska mycket jobbigare här jämfört med tidigare resor är att sängen på ett visserligen estetiskt men väldigt opraktiskt sätt står skiljd från väggen utan möjlighet att flytta in den. Detta innebär för Pelles dagboksförfattande följande: Han kan inte ligga i sängen och skriva, eftersom han inte kan luta ryggen mot någon kudde, då denna kudde bara skulle trilla ner på golvet om han försökte. Så istället är han hänvisad till divanen på bilden, som är sjukt obekväm trots ditläggande av diverse mjukgörande kuddar. Efter en kvarts skrivande värker röven hans rejält, vilket inte ökar inspirationen direkt. Men men - vad gör man inte för sina fans...


Tina med fin lampa

Efter ett par timmars författande kurrade våra magar så pass att vi var tvungna att gå och äta något, och idag var vi båda sugna på nån typ av curry av thaikaraktär. Så då gick vi till det ställe vi åt på första kvällen, som serverade fel mat till Pelle, men där vi visste att de hade en massa curryrätter. Men det var inte menyn som fångade Tinas uppmärksamhet den här gången, utan den lampa som följde med menyn så att vi skulle kunna läsa den. Tina blev helt kär i den och ville ha en själv. Tyvärr lyckades vi inte sno den, utan de tog tillbaks den med menyn sen, men nu vet ni vad ni ska satsa på till hennes nästa födelsedag.


Dong-miljonär

Efter maten var det dags att ta ut lite mer cash. Till skillnad från svenska bankomater är maxuttaget här två miljoner. Fast vietnamesiska dong istället för kronor. Det motsvarar i skrivande stund 637 kronor och 63 öre. Men ändå - det är roligt med många nollor. Förutom sådana som lägger beslag på solstolar förstås...