Dubbla parasoller

ÄNTLIGEN SOL!!! Ja - själva anledningen till att vi åkte hit var ju för att sola, bada och läsa böcker. Och det förstnämnda har det liksom inte blivit någonting av förrän idag tisdag. Men idag sken den faktiskt från en någotsånär klarblå himmel. Följaktligen slängde vi raskt i oss en snabb (mat-)frukost, och sedan rusade Pelle upp till bungalowen och smörjde in sin lekamen med solskyddskräm, medan Tina spurtade ner på stranden där hon till sin förskräckelse upptäckte att det inte fanns någr parasoller uppsatta. Tina är dock inte damen som tänker vänta på att få sola (under parasoll då...), så hon tillkallade raskt personal och tvingade dem att sätta upp inte ett, men TVÅ parasoller runt våra solstolar.


Pelle med invirad bröstvårta

Strax därpå kom Pelle ner - insmord och härlig - och intog genast en horisontell position i solgasset. Ty det vore ju själva fan om han inte kunde visa upp en brunbränd lekamen när han kommit hem igen.


Galna Tanten is back!

Vana resedagboksläsare vet nu vad som komma skall; det är sol, det är strand, det är början på semestern för makarna Norman... Och jorå - här är hon: Galna Tanten! Tinas alter ego som inte bara solar med kläderna på under ett parasoll, utan även badar på detta viset. Minus parasollen då. Anledningen? Att hon - givetvis - är allergisk mot solskyddskräm OCKSÅ...


Galna Tanten med åskådare


Galna Tanten med make

Så hoppade vi omkring i vågorna. Galna Tanten med make, och kände att det faktiskt var exakt detta vi pröjsat dryga trettiotusen för. Inte en massa moln och regn. Sånt får vi gratis hemmavid. Sen gick Tina upp och fortsatte sola medan Pelle skuttade vidare en stund i vågorna...


Per Norman - snart 43 år...


Ny profilbild på fejjan!


Tina dricker kokosvatten.

Av skuttande och hoppande i stora vågor blir man till slut törstig, så då stoppade vi en av strandförsäljarna och likt Nytorgethipsters köpte vi av honom kokosvatten, serverad direkt från dess nötkälla. Uppfriskande och lite gott och äckligt på samma gång. En vattendroppe på linsen på exakt rätt ställe ger ytterligare en dimension till detta dryckeskärl.


Tina dricker kokosvatten.

Efter att ha sportat (skuttat i vågorna) och varit nyttig (druckit kokosvatten) hela förmiddagen kände Pelle att han förtjänat en kall Chang-öl, så då köpte han helt sonika en sån. Och drack upp den på liggande fot.


Tina får rövmassage

Även Tina tyckte hon gjort sig förtjänt av lite belöning, så hon unnade sig en hård men rättvis thaimassage på en massagebädd precis bredvid. Det visade sig nämligen att vi gått åt helt fel håll när vi letade massage igår. Bara tio meter åt andra hållet fanns det nämligen ett massageställe där man INTE behövde ligga direkt på marken och masseras tills regnet kom, utan här fanns det såväl sängar med madrasser som tak. Så kan det gå.


Tina och fem fat grillade larver

Så blev det plötsligt kväll, och efter att ha duschat och fixat i ordning oss så bestämde vi oss för att traska upp till huvudgatan och se vad den bjöd på för skojigheter. Dessa visade sig inte som vi trott bestå av en massa butiker med piratkopiererade märkeskläder, ett gäng skräddare från Pakistan och högljudda krogar och restauranger, utan det här var en mycket mindre västerländskt exploaterad gata än vi är vana vid. Visst fanns det en del butiker som sålde linnen och sandaler, men de var små och utbudet var litet. Inte en enda skräddare hittade vi heller - vilket är lite smått irriterande i och med att vi tänkt sy upp lite kläder - men däremot en hel del stånd som sålde typ grillade larver. Och till skillnad från tidigare ställen är det kanske tio procent västerlänningar här och nittio procent asiater, istället för tvärtom. Och då snackar vi alltså turistmässigt. Det är nämligen hit asiaterna själva gärna åker och semestrar.


Banana Restaurant

Till slut hittade vi dock en restaurang som såg mysig ut och som enligt texten på trappan hade det bästa köket. Här går vi in, tänkte vi, och genast kom det fram en långhårig servitör och tog upp vår beställning. Vi beställde varsin curry i olika färger, servitören rusade iväg och vi började titta oss omkring i restaurangen...


En närmare titt på Banana Restaurant...

Det skulle vi givetvis inte ha gjort. Banana Restaurant - som såg så trevligt ut vid en första anblick - visade sig vara det sunkigaste ställe vi sett på våra resor. Golvet var skitigt, det stod gammal disk överallt... Ja ni ser ju själva... Plötsligt ångrade vi djupt vårt val av matställe...


Classy!

...men vad skulle vi göra? Maten var beställd och stod och lagades i det skitiga köket strax bakom oss av ett litet barn som konstant tappade besticken på golvet men glatt tog upp dem igen och fortsatte använda dem. Det skitiga askfatet som pryddes av en storbystad blondin, och det samlagsställningsdekorerade vattenglaset ökade heller inte restaurangens förtroende. Men men - maten kom in till slut och smakade helt ok (nä - vi orkade inte bråka...). Och blir vi förgiftade så kommer det åtminstone resultera i en ny anekdot i resedagboken.


Pelle får vristmassage

Nåja. Innan den eventuella magsjukan träder in så gäller det att ta vara på tillvaron här. Således: Mer massage! Pelle tog i vanlig ordning en avslappnande oljedito, medan Tina slog till på inte mindre än TVÅ ytterligare behandlingar; En footscrub som gjorde hennes fötter mjuka nog att ha som gosedjur...


Tina får fotmassage

...och en efterföljande fotmassage, som gjorde gosedjuren i fråga oss dess ägare alldeles lyckliga. Nu hade det mörknat rejält och vi funderade på att dra oss hemåt.


För att komma hem måste vi svänga vänster. Jobbigt.

Först tänkte vi dock svänga in på ett Seven Eleven och införskaffa oss lite förnödenheter i form av öl, rostade mandlar, wasabinötter, nån-form-av-rostade-ärtor samt vatten. Ja sånt som går åt här helt enkelt. På vägen dit började det dugga så smått...


Here comes the rain again...

Grejen är att i Thailand duggar det kanske max en minut. Sen börjar det regna. Rejält. Så medan vi var inne i affären och shoppade loss hörde vi ett allt högre dundrande mot taket, och insåg att det inte var helt genomtänkt att traska hit utan paraply. Turligt nog är thailändarna ett vänligt folk, och butikspersonalen såg till att vi fick en sopsäck vi kunde stoppa in kameraväskan i för att skydda den. Sen stod vi i valet och kvalet om vi skulle gå hem i skyfallet, eller om vi skulle vänta ut det. Eftersom tidigare skyfall hållt på i flera timmar valde vi det första alternativet och började klafsa hemåt...


Eländes elände

...och hem kom vi till slut, men vi hade lika gärna kunnat simma. Totalt genomvåta från topp till tå tog vi farväl av denna åtminstone till en början soliga semesterdag, varpå vi gick och lade oss i sängen och mumsade diverse nyinköpta onyttigheter. Hoppas regnet försvinner tills i morgon...