(tisdag)

Idag var det äntligen dags att träffa Kitten och åka ut med henne på La Moets fantastiska tvådagarskryssning "Tropiska Pärlor" - det vill säga samma kryssning som vi gjorde förra året. Eftersom vi då lyckades roffa åt oss de bästa platserna på båten - nämligen den upphöjda sängliknande grejen under seglet - så hade vi gett oss den på att inte nöja oss med mindre i år, så redan när vi satte oss på bussen som körde ut oss på piren var vi taktiska och placerade oss nära en utgång. Väl framme älgade Tina iväg med sina långa ben och lyckades med denna teknik vara först ombord, där hon med en nöjd min återigen lade beslag på denna VIP-plats åt sig och sin make. De andra 33 passagerarna fick nöja sig med att sitta på durken om de ville vara ute i solen. Muahaahaaa!!!


Det var verkligen superkul att träffa Kitten igen, och även hon verkade riktigt glad över detta möte vilket vi inte tror enbart beror på det faktum att vi köpt knäckebröd och Västgöta Kloster-ost till henne. Faktum är ju att vi faktiskt bara träffat Kitten en gång tidigare, och det var ju just när hon var guide på den här resan förra året, men eftersom hon var så himla trevlig samt att vi dessutom hade en gemensam vän i Champagne-Martin (uttalas Tjampanj-Martin, med tje-ljud) så har vi hållt kontakten via Facebook, och det kändes bara som att återse en riktigt god vän.


Så styrde Pelle med säker hand ut skutan i det Andamanska havet...


...medan Tina och de övriga passagerarna njöt av färden, solen och den fina servicen ombord.


Efter sisådär en och en halv timmes färd var det dags för första stoppet - Phi Phi Don - den största av de två Phi Phi-öar som har prefixet Phi Phi. Eftersom båten vi kryssar runt med inte kan ta oss ända in till land så har anställda longtailbåtskillar med tillhörande farkoster som kör oss iland på de ställen vi ska besöka.


Som de VIP-gäster Pelle och Tina anser sig vara placerar de sig givetvis även här i högsätet, och har dessutom på ett trixigt sätt placerat ut sina attiraljer på VIP-platsen på båten så att den på detta viset förblir paxad resten av dagen.


Phi Phi-öarna - som består av de fem öarna Phi Phi Don, Phi Phi Leh, Bida Nok, Bida Noi och Bamboo Island hör sannerligen inte till jordens fulaste platser, vilket vi är väldigt glada över då vi annars skulle blivit gruvligt besvikna.


Här är givetvis också snorklingen fantastisk, och vi var givetvis inte sena att utnyttja utlåningen av den utrustning som behövs för denna aktivitet.


Tyvärr går det dock inte att göra den färgprakt och den oerhörda mängd fiskar, koraller och konstiga varelser rättvisa riktigt - ens med vår vattentäta kamera, men här lyckades vi iallafall fånga en färgglad rackare till papegojfisk precis innan han simmade ur bild.


På botten drällde det dessutom av sjögurkor av olika slag. Stora, maskliknande varelser som dels fanns i den här vita varianten med svarta prickar, samt i någon mörkbrun version med taggliknande utväxter. Ganska äckliga tycker de flesta, utom kineser som gärna äter upp dem. Sen började kameran larma om att det nyladdade batteriet nästan var slut, så det blev tyvärr inga fler foton från den här snorkelturen.


Nä vi har haft en himla otur med kameror på den här resan, och nu skulle vi varit helt körda om vi inte haft en varsin iPhone. Nu är vi helt enkelt hänvisade till dessa vad gäller fotograferande resten av turen. Här har Tinas fångat Pelle på Phi Phi-stranden där han ligger och begrundar detta faktum.


Sedan var det dags att åka tillbaka till kryssningsfartyget Sea Gipsy som låg för ankar en bit utanför. Båten i fråga är en burmesisk djonk på 29 meter, och är utrustad med alla bekvämligheter man kan tänkas behöva under denna kryssning; riktiga toaletter med spolning, sötvattensduschar och ett kök med en suverän kokerska.


Väl tillbaka ombord återgick alla till sina platser där vi strax blev serverade en fantastisk lunch som vi glatt intog, medan Sea Gipsy i långsamt mak puttrade iväg till nästa anhalt bland Phi Phi-öarna - Bamboo Island.


Bamboo Island var inget särskilt otrevligt ställe det heller, och här blev det än mer snorklingsäventyr. Pelle lyckades för första gången under sina Thailandsresor skåda en Nemo - det vill säga en sån där clownfisk från filmen "Hitta Nemo" om just en sådan fisk. Den satt i en anemon och var söt, rapporterade han stolt efteråt. Även Tina snorklade förstås, vilket tydligt går att avläsa på hennes cykloprandiga panna, både här direkt efteråt samt i ytterligare mååånga timmar.


Efter Bamboo Island återvände vi alla till båten, som fortsatte puttra ner mot Krabiområdet och Railey Beach, där vi skulle övernatta och ha kvällen fri för aktiviteter på egen hand.


Krabiområdets natur är verkligen förödande vacker med sina speciella klippor som reser sig hundratals meter upp i himlen och smalnar av neråt. Det är inte särskilt svårt att se varifrån James Cameron fick inspiration till "Halleluja Mountains" i filmen "Avatar". Det är bara drakar, sexbenta hästar och långsmala smurfar som fattas.


På Railey Beach traskade vi alla på ett långt led iväg i solnedgången till The Princess Resort, vilket är samma fina hotell vi övernattade på förra året.


Såväl Pelle som Tina var mycket nöjda över detta faktum, samt med vetskapen att de nu skulle få tillbringa kvällen med Kitten.


Och det gjorde vi minsann. Efter en varsin lång och härlig dusch som sköljde bort sanden och saltet mellan våra respektive skinkor begav vi oss ner till rum 2005, där Kitten och hennes kollega Tommy bodde, och där satt vi och snackade och drack en massa god och kall öl som Kitten införskaffat åt oss.


Vi fick även sällskap av Malin, som var en tjej från Ängelholm som reste ensam till Thailand och var med på kryssningen. Så satt vi här och lyssnade på historier ur Kittens kollega Tommys vanliga liv som ambulansman tills vi blev hungriga och Tommy blev trött, varpå vi andra bröt upp för att gå ut och ta oss en bit att äta.


De flesta restaurangerna på Railey Beach är muslimska och serverar därför ingen alkohol. Däremot går det bra att köpa alkohol i affären bredvid, och ta med sig denna på restaurangen - så står de för glas att dricka den ur. Inga sura miner alls, utan vill folk dricka så är det ok för dem - bara de slipper sälja giftet. Inte helt otippat tog vi med oss en kasse öl dit.


Sedan gick vi ner på stranden där en av restaurangerna placerat ut mattor och ljus direkt i sanden, och där låg vi och filosoferade och tittade på stjärnorna samt den liggande halvmånen, och mådde heeelt ok. En fantastisk dag började lida mot sitt slut, och vi hade en potentiellt lika fin framför oss, så till slut tågade vi tillbaks till hotellet för en god natts sömn.