>
 

MÅNDAG 6 JUNI

214 Mulberry Street
Staty-lunch

Sveriges nationaldag. Hurra! Vi vaknade när telefonens alarm ringde klockan nio, och det var dags att gå upp – packa väskorna och fixa till i lägenheten så att allt var klart tills Jeremy skulle komma klockan 12. Det blev en klassisk ägg-å-majonnäs-frukost och sedan var det dags att börja organisera i väskorna, som nu kommer vara mycket tyngre än de var när vi åkte hit… Trots all shopping så lyckades vi i alla fall få ner allt i väskorna, och efter ett misslyckat försök med dammsugaren så fixade vi i alla fall så snyggt vi kunde i lägenhten, och klockan 12:15 ringde det på dörren (en kvart sent alltså) och där stod lite otippat en lång tjej istället, som Jeremy tydligen skickat. Hon verkade inte ha något att klaga på, så hon fick nycklarna och vi begav oss återigen ut i New York-solen som lite otippat lyste idag, trots att väderprognosen lovat mulet och regn. Efter att ha köpt på sig lite finfina mediciner i ett apotek, då Pelle börjar känna sig öm i halsen, samt Melatonin-tabletter (som inte får säljas i Sverige - wohoo - drogsmuggling!), så tog vi en taxi som tog en otippat lång väg mot Central Parks sydöstra hörn, där vi blev avsläppta. Väl där - efter att ha passerat en guldsprayad staty-imitatör som åt lunch - rullade vi ner väskorna ner i parken och lade oss i solen på gräsmattan.

214 Mulberry Street
Tina - och några andra - i Central Park

214 Mulberry Street
En mysig bro helt enkelt

214 Mulberry Street
The Pond. Och några skyskrapor

214 Mulberry Street
Pelles fot. Och Tina.

Tina satte sig och läste medan Pelle gick runt med kameran och försökte fånga skönheten där, eftersom det de facto ÄR en väldigt vacker park. Kontrasten mellan de lummiga träden och de mäktiga skyskraporna i bakgrunden funkar perfekt.

214 Mulberry Street
Blame Canada!

214 Mulberry Street
Leaf singer?

214 Mulberry Street
Uppnosig sköldpadda

Dessutom dräller det av djur där. Allt från de bespottade Kanadagässen till småfåglar i olika färger (oftast grå-bruna) och sköldpaddor som simmade omkring och jäste, som sköldpaddor gör.

214 Mulberry Street
Tina med gyrosrulle

Sen blev vi hungriga, och Pelle skickades iväg för att införskaffa varsin lammgyros och dricka, vilket tog sin beskärda tid eftersom han först var tvungen att leta upp en ATM-maskin (en utländsk bankomat helt enkelt), varefter han var tvungen att leta upp en lammgyrosförsäljare. Efter lite om och men gick han dock tillbaka med fullföljt uppdrag, och de goda lammgyrosen intogs i picknickform på gräsmattan framför The Pond som är den lilla sjö som folk i filmer alltid joggar vid.

214 Mulberry Street
Makarna Norman i parken. Centralparken.

214 Mulberry Street
Snäll liten tax

214 Mulberry Street
Snäll liten tax igen. Samt mediterande herre.

214 Mulberry Street
Smulätarhund

Vi fick sällskap av en liten gullig dvärgtax som åt våra smulor, och sedan var det dags att åka mot flygplatsen. Flyget går i och för sig inte förrän klockan 19, men vi hade blivit varnade av en taxichaufför att eftermiddagsrusningen är brutal, så han tipsade oss om att åka redan klockan 15 för att inte missa vår senaste incheckningstid som var 17:40.

Utanför Palace Hotel så fick vi hjälp av en uniformerad doorman att få tag på taxi samt släpa in våra tunga väskor i den. För besväret gav vi honom en dollar… Taxichauffören visade sig vara en trevlig prick av rysk härkomst, även om han förmodligen blåste oss på lite pengar då färden till Newarks flygplats gick på nästan 100 dollar. Med dricks visserligen, men ändå.

214 Mulberry Street
Teresa förstås!

I incheckningskön hörde vi plötsligt ett ”Hej Pelle!” följt av ett ”…och hej Tina!” och när vi tittade vi upp stod det en blond tjej där som vi båda kände igen men inte kunde placera. Hon såg vår förvirring, och berättade då att hon varit ihop med David för länge sedan. Och då föll poletten ner – även om vi pinsamt nog fortfarande inte mindes hennes namn. Så vi var helt enkelt tvungna att fråga. Teresa! TERESA!!! Så klart!!! Herregud - det VISSTE vi ju faktiskt! Vi började iallafall prata och berättade om David (och Mies) tvillingar och hon berättade att även hon är mamma till en fyraårig dotter och har en till på väg. Hon tyckte dock vårt val att inte ha några barn alls också verkade skönt...

214 Mulberry Street
Pelle äter chili

Efter incheckningen var vi inne och kollade i taxfreebutiken, men hittade inget intressant, åt lite chili från nån mexrestaurang som låg där, och gick därefter gick igenom säkerhetskontrollen där Tina nakenskannades, men förvägrades att såväl få se bilden som att köpa den. Dumt, tycker vi. Såväl ekonomiskt (skitbra affärsidé ju!) som resedagboksmässigt.

Och ja - sen flög vi hem. Via Oslo visserligen, men till slut kom vi hem till Solna, där vi kunde konstatera att denna resa varit vår mest lyckade semester hittills, och det vill inte säga lite. Fast det vet ni ju redan, ni vana Normans-resedagboksläsare...

SöndagMeny